Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Vikingaskatt i silver tillbaka i Södra Sandby

Den grävdes ner i slutet av 900-talet och grävdes upp 1882. Nu är silverskatten tillbaka i Södra Sandby.

Rövad vikingaskatt eller nedgrävd spargris? Prästen Niclas Loive har flera tankar om varför någon satte spaden i jorden för att gömma silverföremålen på 900-talet.Bild: Anna Wahlgren
Smyckena kändes säkert bara så vikingatid. Det vill säga helt ute när medeltidens mode var i antågande på 1000-talet. Många smycken och andra föremål delades därför upp i småbitar, för att fungera som betalning eller kanske att smältas ner för att göra nya, modernare smycken.
Varför de nästan 150 mynten, smyckesdelar och andra silverföremål grävdes ner i Södra Sandby mot slutet av vikingatiden kan vi inte säkert veta. Prästen Niclas Loive berättar att de troligen lades i en träask eller läderpung innan de grävdes ner.
– Kanske var det Sandbyvikingar som gömde sitt byte. Eller var det några mer välbärgade Sandbybor som helt enkelt sparade till pensionen. Det fanns inga säkra lås eller banksystem på den tiden, säger han.
Skatten hittades när vägen utanför kyrkan i Södra Sandby skulle rätas ut. Den 2 maj 1882 grävdes skatten upp, i det som idag är Niclas Loives trädgård vid prästgården. Men silvret blev inte kvar i Skåne länge, utan forslades till Stockholm där staten tog hand om det. Mynten fördes till Myntkabinettet och smyckena till Statens historiska museum.
Bara en gång tidigare har Sandbyborna haft möjlighet att se skatten sedan dess. För tio år sedan fördes delar av fyndet till Lund och Historiska museet för en tillfällig visning. Då bara för hembygdsföreningen. Först i slutet av juni 2014, drygt 1 100 år efter att den grävdes ner kom skatten så tillbaka till byn, om än också bara för en tid. I fem år lånar staten ut silvret till kyrkan i Södra Sandby. Det är ovanligt långt i sådana här sammanhang, berättar Niclas Loive.
– Det har varit mycket noggrant med skåpet som silvret förvaras i, att det ska hålla rätt luftfuktighet och att det är säkert. Glaset är okrossbart och självklart är skåpet ordentligt larmat, säger han.
Niclas Loive pekar med en laserpenna genom det tjocka glaset. Den röda pricken fastnar på ett litet tunt band, en liten ring med en amulett i. Det är Tors hammare.
– Det kan ha varit ett barnarmband. Kanske en dopgåva. Man vet att guden Tor var med ganska länge även efter att kristendomen kommit. Sannolikt levde asagudarna sida vid sida med kristendomen under en tid. På flera andra smycken och mynt finns det kors, säger Niclas Loive.
Bland silvermynten finns både arabiska, europeiska och ett stort antal skandinaviska. Några av dem är ocirkulerade och kommer alltså direkt från mynteriet, vilket gör de än mer värdefulla. Något uppskattat värde på silverföremålen i dagens pengar är svårt att ge, men för en hantverkare på 900-talet ska det ha motsvarat en årslön.
Själv historieintresserad, och bosatt på marken där skatten hittades, känner Niclas Loive starkt för silverföremålen som nu finns att beskåda i kyrkan.
– Det känns fantastiskt. Det är jättestort. Och det visar att det här har varit en helig plats mycket länge. Man har hittat stolphål här som tyder på att det varit någon slags hall. Kanske offrade man till gudarna och blotade här. Det är lite märkligt faktiskt, precis där skatten hittades står idag en stor blodbok, säger Niclas Loive.
Kyrkan kommer att uppmärksamma silverskatten på många sätt. Den 7 september ordnas en invigningsfest med vikingatema. I tidsenliga kläder ska Niclas Loive berätta mer om skatten. Mjöd och vegetariska vikingasnacks står på menyn. Dessutom tänker han avslöja en tes om vem som grävde ner skatten.
– Men det berättar jag inte förrän då, säger han.
Gå till toppen