Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Krigets trauma på pränt

Första världskriget har gett upphov till en rad klassiska romaner. Men även i det neutrala Sverige påverkades litteraturen – sekelskiftets flanörer och dekadens fick ge plats för en mer realistisk prosa.

Första världskriget har kallats för diktarnas krig. Inför krigsutbrottet slöt författare och intellektuella närmast mangrant upp kring sina nationer och skrev krigshetsande traktat: Thomas Mann i Tyskland, Henri Bergson i Frankrike, futuristerna i Italien, för att nämna några exempel.
Men mot slutet av kriget kom verkligheten ikapp – alla släckta människoliv, all förstörelse – och istället inträdde ett chocktillstånd.
– Efter kriget kom det många mer bearbetande skildringar. Inte en direkt pacifistisk litteratur, utan vad man skulle kunna kalla ett slags traumalitteratur för den förlorade generationen, som hade upplevt den totala värdeförlusten, säger Stefan Jonsson, litteraturvetare och kritiker.
Första världskrigets fasor grundlade hela modernismen och dess olika stilriktningar, enligt Stefan Jonsson som nämner exempelvis dadaismen.
– Dadaismen besvärjer den meningslöshet som kriget har blottlagt. Den enda konst och litteratur som blir möjlig är en antikonst och en antilitteratur.
Även om Sverige stod utanför kriget så påverkades den svenska litteraturen i hög grad av vad som pågick ute i Europa. Först att reagera var populärlitteraturen. Bara en vecka efter krigsutbrottet kom Radschas (pseudonym för officeren Iwan Aminoff) ”Ryttarbragden vid Liège”, den första i en serie om ett femtontal äventyrsromaner som tog ställning för Tyskland och sålde som smör så länge det gick bra för de tyska trupperna – sedan ebbade serien ut.
Så småningom började kriget påverka också den mer seriösa litteraturen – och styrde den i en mer realistisk riktning.
– Man kan säga att 1880-talslitteraturen, som skulle sätta samhällsproblemen under lupp, återuppstår. Det blir en svängning bort från sekelskifteslitteraturen som handlade mycket om symbolism, dekadens och flanörer, säger litteraturvetaren Sofi Qvarnström som har skrivit en avhandling om hur motståndet mot världskriget gestaltades i svensk skönlitteratur under krigsåren.
Till skillnad mot i Europa, där många av författarna hade upplevt krigets fasor på nära håll, kom de mer nyanserade, bearbetande skildringarna mycket tidigare i Sverige, redan under kriget.
Många av de svenska författarna, varav flera av de betydande var kvinnor, försökte på olika sätt föra in kriget i sin litteratur. Vissa, som exempelvis Marika Stiernstedt, verkade också som journalister och hade rapporterat från fronten. Dessa erfarenheter använde de i sitt skönlitterära skrivande. Andra författare nöjde sig med att skildra Sverige med striderna som fond, eller skriva mer allegoriskt om kriget.
– De svenska författarna försökte hitta ett sätt att skriva in Sverige och svenskarna i kriget, bli en del av det. Fast man inte var det på riktigt, säger Sofi Qvarnström.
Gå till toppen