Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Parks budskap lika vidrigt på galleri som elskåp.

"Park har lyckats göra ikoner som passar Svenskarnas parti", skriver Thomas Millroth.

Thomas Millroth.
Dan Park blev gatukonstens enfant terrible.
Så kom de rasistiska övertrampen. Till exempel texten Zyklon B plus en svastika på judiska församlingen.
På den här sidan påpekade Patrik Svensson den 26 mars, att Park upphörde att vara konstnär, då han övergick till att begå hatbrott.
På Galleri Rönnquist i Malmö kallas hans utställning ”Fängslande konst”. En enkel vits som avslöjar sig själv. Bildernas budskap förringas och konstnären görs till offer för sitt verk.
I Sveriges Radio har galleristen Henrik Rönnquist förklarat sin hållning: ”Jag tycker det är fel att Dan Park dömdes till fängelse för affischer han sätter upp på elskåp och jag tycker att alla konstnärer har rätt att visa sin konst.” Offerstrategi alltså, vanligt på den invandrarfientliga högerkanten.
Att tala om konstnärlig frihet och yttrandefrihet på samma gång är en tom retorisk gest. Det finns ju konstnärer som faktiskt bryter mot normer, regler och lagar. En del blir åtalade och tar konsekvenserna, det kan ingå i jobbet så att säga. Men det går inte att jämföra Park med till exempel Pussy Riot, Anna Odell eller ens Lars Vilks.
Konst kan och ska pröva gränser. En del misslyckas, andra skapar ikoner.
Park har lyckats göra ikoner som passar Svenskarnas parti. För det är i den kontexten hans affischer ska förstås. Med sina rasistiska budskap dissar han alla riktiga gatukonstnärer. Rasism är alltid rasism.
Det var rätt att demonstrera mot utställningen. Om jag varit hemma hade jag själv stått där och skanderat mot galleristen, som öppnat dörrarna för Parks propaganda. Nu fick jag nöja mig med att klicka ”gilla” på Facebook.
Men jag kan aldrig gå med på våld mot motbjudande åsikter. På nätet hittade jag en underbar instruktionsbild som visar hur du klistrar över Parks affischer. Påhittighet och humor är bästa vapnet mot den humorbefriade yttersta högern.
Men galleristen då? Rönnquist säger sig vilja vara öppen också för åsidosatt konst. Den konstnärliga friheten anser han vara hotad, eftersom yttrandefriheten begränsas av att hets mot folkgrupp är förbjudet.
Vilket betyder att det finns obekväma ”sanningar” som förtrycks. Den sidan av offermyten brukar vara en omskrivning för egna unkna åsikter och den typen av ”avslöjanden” som Avpixlat sprider. I en famös bloggintervju med Filippa von Platen hävdade Rönnquist till exempel att ”gruppvåldtäkter är inte svenskt”.
En gallerist är alltid medveten om sina val. Nu är det bara att vänta på applåderna från yttersta högern och de gamla vanliga tiraderna om offer och inskränkningar för yttrandefriheten på deras sajter och bloggar.
Vem vill ställa ut där efter detta?
Gå till toppen