Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tiggare riskerar möta sparkar och spottloskor

I Limhamn är många förfärade över attacken mot en tiggare.

Muggen på bilden har ingenting med artikeln att göra.Bild: Ingemar D Kristiansen (arkiv)
Det är tidig eftermiddag i Rörsjöparken, nästan exakt ett dygn sedan en ung rumänsk man blev misshandlad utanför Ica i Limhamn medan många bara tittade på.
I plaskdammen svalkar sig barnen. På parkbänken är solen het och luften stillastående. Här sitter Gina Alisa från Rumänien. Hon sover här i parken ibland på nätterna.
Hon berättar att de allra flesta hon möter när hon tigger i Malmö och Lund, är vänliga. En del frågar om hon är hungrig, och hjälper henne med mat och pengar. Men det finns rasism här, säger hon.
Gina Alisa gnuggar sig över knäna. Benen värker. Det är inte nyttigt att sitta hela dagarna. Men hon vågar ibland inte ens resa sig för att smita på toaletten.
– Om folk inte hittar mig, vill de kanske inte ge mig pengar, säger hon.
En gång när hon satt och bad om pengar kom en äldre dam. Gina Alisa vet inte vad hon sa, för damen pratade svenska, men hon var arg och sparkade till Ginas kopp med pengar, och spottade åt henne.
Men folk omkring ingrep, och så ifrån. Sedan frågade de henne på engelska om hon var okej, och det var hon, även om hon var rädd.
– En del människor är galna, eller drogpåverkade. De kan slå, säger hon.
I Limhamns centrum är Monica på väg ut ifrån Ica. Hon vill inte ha sitt efternamn i tidningen. Hon bor i Limhamn och har varit utsatt och mobbad, och vill inte bli igenkänd. Hon tror att folk inte ingrep när den rumänske mannen misshandlades, för att de saknar civilkurage. En del av den svenska mentaliteten, kanske, säger hon.
– Men jag pratar illa om andras brist på civilkurage. Jag vet inte om jag själv hade ingripit. Hade jag varit ensam, hade jag nog fegat, säger hon.
Hon känner sig kluven när hon möter tiggare.
– När jag ser de som tigger, får jag nästan panik. Hur mycket ska man ge? Och själv mår jag dåligt när människor lider. Vi vill ge sken av att Sverige är det mest civiliserade landet, men jag har själv sett de mest mörka sidorna av samhället, och varit extremt fattig.
Gina Alisa vill inte tigga. Men hon måste få ihop pengar, och hon får inget jobb. För en tid sedan brann hennes hus i Rumänien, och hon lånade pengar för att köpa ett nytt. Nu bor hennes tre små söner där, med en kvinna som Gina Alisa skickar pengar till.
Hon hoppas att hon snart kan få ihop tillräckligt med pengar för att åka hem till barnen. Hon har själv ingen mamma eller pappa, säger hon, de ville inte ha henne.
– Jag vill inte lämna mina barn, som mina föräldrar lämnade mig.
Gina Alisa vill inte att Sydsvenskan fotograferar henne. Hon har berättat sin historia – inte hela, det skulle ta en vecka, säger hon – men en bild är för privat. Den är för hennes make, och för hennes barn.
Nu måste hon vidare. Hon ska väcka sin man. Det är dags att få ihop till dagens bröd.
Gå till toppen