Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

”Det ska bli jätteroligt att få möta kameran igen”

Efter fyra år som kulturråd i Berlin kommer skådespelaren och regissören Marika Lagercrantz tillbaka till Sverige. Med sig har hon nya kunskaper och nya perspektiv.
– Jag hoppas att det jag har fått kan göra något gott här.

Som kulturråd har Marika Lagercrantz arbetat för att stärka tyskt intresse för svensk kultur genom att bland annat ordna seminarier, presentera utställningar, sitta i ledningsgruppen på ambassaden och samarbeta med sina nordiska kollegor i Berlin. Det har varit ett hektiskt schema med hela Tyskland som arbetsfält. Det har blivit många reflektioner kring skillnader och likheter mellan våra länder, tankar som hon hoppas kunna ta med sig in i film- och teaterarbetet nu när hon återvänder till svenska marker.
Hon mjukstartar på semestern genom att spela med i en ny svensk film av konstnärsduon Jens Klevje och Fabian Svensson, efter ett manus av Gustav Heden.
– Jag hoppas ju att jag kan använda de kunskaper jag har förvärvat under de här åren, och perspektiven på mitt eget land och min kultur. Och så längtar jag tillbaka till konsten, det gör jag. Så det ska bli jätteroligt att få möta kameran i sommar igen.
För den breda publiken är hon kanske mest känd för rollerna i film- och tv-produktioner som ”Drömmen om Rita”, ”Lust och fägring stor”, ”Emma – åklagare” och ”Män som hatar kvinnor”. Men Marika Lagercrantz har sedan tidigt 1970-tal haft en framgångsrik karriär inom teatern. Hon är självlärd genom fria teatergrupper och var med och startade Sveriges första gatuteatergrupp, Jordcirkus, 1977. Deras första verk ”Mullvadsoperan” var sprungen ur ockupationen av två hus i kvarteret Mullvaden på Södermalm i Stockholm, som även Marika Lagercrantz deltog i.
Med Jordcirkus fick hon också sitt stora genombrott som teaterregissör. ”Blodsband”, en egen bearbetning av Gabriel García Márquez ”Hundra år av ensamhet”, turnerade i världen och utnämndes till årets bästa uppsättning 1976 av San Franciscos teaterkritiker. Sedan dess har hon filmat och regisserat i hela Norden, i Tyskland, Frankrike och USA, och stått på nära nog alla scener i Sverige.
Ändå var det svårt att ta sig fram som kvinna i kulturvärlden, menar hon, särskilt i ungdomen, när männen dominerade i alla sammanhang. Det fick hon chans att studera redan under uppväxten. Pappa Olof var känd författare och chefredaktör på DN, och i hemmet samlades dåtidens kulturelit.
– Det var en tid när politiker, författare och konstnärer satt i vårt kök så gott som varje kväll. Men det var ju bara män som bestämde. Män som definierade kulturen.
Samtidigt var hemmiljön dynamisk, och hon formades av uppväxten med en stor syskonskara och öppet hus för familjens vänkrets. Där föddes hennes lust till kollektivism, som sedan har varit en röd tråd genom livet.
– Jag är en utpräglad teammänniska. Att arbeta i grupp är ingen ideologi för mig utan jag tycker att det är uppriktigt kul. Det är nog därför som jag har älskat teatern så mycket. För den är verkligen ett lagarbete.

Marika Lagercrantz

Gör: Skådespelare, regissör. Kulturråd i Berlin.
Bor: I Kreuzberg i Berlin. Flyttar tillbaka till Bagarmossen, Stockholm, i höst.
Aktuell: Fyller 60 år den 12 juli.
Familj: Gift med skådespelaren Peter Bergared, döttrarna Moa och Alicia, bonusdottern Filippa Frejd samt två barnbarn.
Om att fylla 60: ”Att bli äldre är också att hjälpa fram andra. Att ta en tätposition på så sätt att jag kan ge en hand som jag själv hade behövt när jag var ung, till någon annan,som behöver den i dag.”
Så rensar jag tankarna: Med qigong.
Gå till toppen