Kultur

Konstlivet frodas i konstgjord natur

De tio konstnärerna från Malmö konsthögskola övertygar med utställningen i Marsvinsholms skulpturpark, skriver Thomas Millroth.

Konst utomhus är ett sommarnöje, som närmar sig turistevenemang. Men konst är mer än så och därför blir jag lycklig då Marsvinsholm i år har bjudit in tio konstnärer, som just gått ut eller ännu studerar på Malmö konsthögskola.
Platsspecifikt var uppdraget. Och det är något annat än statyer i en park.
Platsen har fått tio mycket olika svar av Marianne Skaarup Jakobsen, Emelie Sandström, Jessica Sanderheim, Danilo Stankovic, Lavinia Jannesson, Marie Bonfils, Thale Vangen, Karima Furuseth.
Öppningen är magnifik med Tiril Hasselknippes råa, blå stålbygge, som öppnar sina vassa såriga snitt mot David Nilssons lågt strilande vatten, som påminner om spår efter en häst, i den grusiga trädgårdsgången. Stort mot litet, hårt mot mjukt. Eller med andra ord konst mot konstgjord natur.
Alla har lockat fram nytt ur parken. Lavinia Jannesson och Emelie Sandström har var och en på sitt vis gett grönskan och bäckens vatten oväntad intensitet genom att använda skulpturernas skarpa linjer som teckningar i det fria. Jannesson har över bäcken hängt en metallplatta med en ekvationsformel jag inte förstår, men de svarta siffrorna blandas med glittret från ån till en imaginär teckning. På samma sätt fungerar Sandströms resligt totemartade, svarvade bronspelare; ett tillägg, som också formar en bländande glipa i naturrummet.
En park är tuktad. Men Danilo Stankovic ger den nya berättelser, där maskerade stolpar, kojor och magiska former gör en irrationell revolt mot det planerat naturliga i en underbar blandning av pojkäventyr och fantasy.
En park gör tydligt hur naturen blivit en kulturell och ekonomisk överenskommelse. Det är i själva verket mycket litet som är naturligt. Inte underligt att några konstnärer har komplicerat förhållandet till platsen. Marianne Skaarup har grävt fram en gammal lagerhylla och Emelie Sandströms bronspelare visar sig vara tillägnad alla ”slaktkycklingarna på Marsvinsholm”. Så höjs blicken mot en överordnad ekonomisk kategori, som ju är allt annat än naturlig.
Det känns som om Thale Vangen skulle vilja rädda den lilla natur, som finns kvar, från allt detta, då hon konstruerat en knotigt skön vinge av grenar och fäst den i ett resligt träd. Med ens ger hon parkens växtlighet en ny dröm. Kanske att den får bli en riktig skog?
Marsvinsholms övertygande utställning är en påminnelse om hur viktig Konsthögskolan är i regionen!
KHM har visserligen samarbetat med både Skissernas museum och Lunds konsthall, men det kan gott vara mer. Inte minst på Malmös institutioner. Var skulle skolan och de konstnärer som gått där ta plats om inte där? Det kallas konstliv. Och det gillar jag.

Konst

Sommarutställning i Marsvinsholms skulpturpark
Marsvinsholm. T o m 17/8.
Gå till toppen