Länge har vi varit tysta. Vi, som är bekännande kristna, som betraktar Gud som fundamentet i våra liv, men som inte tillhör den konservativa kristenheten har kanske inte sett behovet av att delta i en offentlig debatt i egenskap av att vara ”kristna”. Vi har skrivit våra texter, deltagit i debatter, undervisat, vårdat, forskat eller vad vi nu gör till vardags utan att känna något större behov av att etikettera oss själva som kristna. Våra värderingar skiljer sig i allmänhet inte från majoritetssamhällets: vi är varken homofober, islamofober, abortmotståndare, dödsstraffsivrare eller kärnfamiljsfanatiker. Vi förnekar inte evolutionen och vi tror inte att Bibeln är Guds ord rakt av. Vi har inte befunnit oss i konflikt med majoritetssamhället och har därför hållit en låg profil med vår tro. Vi har liksom inte haft något att protestera mot. Vi har varit tysta och lämnat spelplanen öppen för mera konservativa lirare.