Skåne

En lång resa från Aleppo till Österlen

Häromkvällen kom bussarna. Med kort varsel blev delar av Simrishamns sjukhus ett asylboende.
– Här är bra, säger familjen Taha från syriska Aleppo.

Sent i torsdags kväll tog ett åttiotal asylsökande från Syrien, Eritrea, Ghana och Irak Migrationsverkets senaste flyktinganläggning i bruk.
Verket har låtit delar av den gamla psykiatriavdelningen på Simrishamns sjukhus bli tillfälligt asylboende. Uthyrare är Jokarjo AB, ett bolag som ägs och kontrolleras av skivbolagskungen Bert Karlsson.
Bolaget är störst i branschen och omsatte i fjol över femtio miljoner kronor på att driva och hyra ut asylboenden. Bert Karlsson driver liknande anläggningar i Skara, Filipstad, Hagfors, Härryda och Sölvesborg – SD-ledaren Jimmie Åkessons hemkommun.
– Jag känner inte Bert, men uppskattar att han ville ha mig som platschef. Och jag gillar att han satsar på att hjälpa människor, säger Loredana Mårtensson medan hon visar oss runt i asylboendet.
– Här ute vill Bert skapa en lekplats för barnen. Det betalar han ur egen ficka, berättar hon.
De gamla sjuksalarna har stått tomma i mer än två år. Senast de användes var när vårdbolaget Transmedica tog hit 25 krigsskadade libyer för vård. Nu är rummen möblerade med nyköpta våningssängar som så småningom ska tjäna som bäddplatser för tvåhundra asylsökande.
I en sal huserar en syrisk fyrbarnsfamilj. Makarna Ashif och Samira Taha bor i ett rymligt rum med tonårsdöttrarna Fatima och Amal samt sönerna Mohamad och Eskeif, nio och tio år gamla.
Ashif Taha berättar att familjen lämnade det krigshärjade Aleppo för tre år sedan. De sökte sig till Libyen, där tillvaron först var acceptabel men därefter blev allt mer förödmjukande.
Efter en tolv dagar lång mardrömsresa över Medelhavet och tvärs genom Europa kom de för fyra dagar sedan till Sverige. De tillbringade tre dagar i Malmö innan de sattes på en buss hit ut till Österlen.
– Här är fint. Very nice!, säger Ashif Tara.
Med hjälp av en landsman, som tolkar till engelska, berömmer han Sverige.
– Här är bra! Här finns inga av de problem vi upplevt i Syrien och Libyen.
Men Ashif Taha och hans hustru ser ingalunda sorglöst på tillvaron. Det finns mycket som barnen försakat under åren i Libyen. Nu hoppas de att deras söner och döttrar kan lära sig svenska och utbilda sig.
De hoppas också få möjlighet att träffa en svensk doktor. Samira Taha oroar sig för en ständigt molande huvudvärk.
– Hon måste ta sådana här piller. Annars svimmar hon, förklarar Ashif Tara.
Gå till toppen