Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Ett giftmord med förhinder filmas på Klostergården

Det pågår filminspelning på Klostergården denna sommar. En satirisk komedi i kraftfältet mellan allvar, skämt – och oförskämt.
”Mullan i Grönköping” lovar att bli olik det mesta i branschen.

Dagens inspelningsscen ger en lätt morbid försmak av vad en skräckblandat fascinerad publik kan förvänta sig i vinterns biomörker.
Raklång på rygg på golvet med en grov tross om halsen ligger filmens heroiske huvudperson – den ”notoriske kanaljen” Nasreddin Hosra.
Bakom kameran hovrar regissören Göran Johansson med höjda armar och ett skarpt vakande öga på varenda minutiös detalj.
Så kommer det: ”Och – börja”!
Huvudrollsinnehavaren Willy Wixbourn rör inte en fena i sin överdimensionerade turban och sitt lilla korpsvarta hakskägg.
Kameran panorerar sakta genom rummet och fångar upp strålkastarens runda ljuskägla som spelar dramatiskt över den golvade kanaljen.
Ett tiotal dödstysta sekunder passerar innan regissör Johansson sträcker på sig med en suck efter en sista titt i kameralinsen.
– Klart. Bra jobbat alla! säger han sen.
Och så berättar Göran Johansson hur det kom sig att det blev film – och just den här filmen, dessutom.
– Jag hade skrivit korta pjäser som jag började förvandla till ett filmmanus i vintras. Nu filmar vi femtio timmar i sommar och klipper färdigt i höst. Jag hoppas ha en tittbar version före årskiftet.
Filmens handling är inte den lättaste att förklara men bland de inblandade finns en psykiatriläkare från underjorden som blir mutad att tysta den legendariske kanaljen Nasreddin Hosra.
Bakgrunden är att professor Besserwiser har fuskat i sin forskning och blivit avslöjad.
En studentska, spelad av Cecilia Johnsson, kommer på studiebesök hos den gode doktorn och försöker tålmodigt styra upp det hela med lite sunt förnuft.
Det går sådär. Göran Johansson utvecklar saken:
– Hon gör sitt bästa. Men det blir ett giftmord med förhinder. Manus är skrivet så skådespelarna slipper lära sig replikerna i förhand.
Willy Wikbourne har kommit på fötter efter den senaste inspelningsscenen och borstat av sig dammet. Hakskägget sitter lite snett.
Vad vad det du gjorde när du låg där på golvet?
– Jag gjorde inte ett skit! Precis vad Göran ville. Det gör jag alltid, det är han som bestämmer, svarar ”Hosra” med ett seriöst leende.
Han har meriterat sig för rollen med ett långt liv fyllt av kreativa äventyrligheter.
– Jag är gjord i blåbärsris så jag har blå ögon. Och jag har ramlat av en karusell, blivit knockad av blixten och slagit runt med en traktor, säger han och lutar sig tillbaka för att avläsa reaktionen.
Och när det gäller skådespeleriet?
– Jobbat på cirkus. Spelat Jönsson från Svinarp i ”Starke man”. Och varit bårbärare i en Wallanderfilm. Där hade jag min själ en replik också!
Vilken?
– ”Jävlar!”. Det var när vi tappade båren!
Beskriv din rollfigur i ”Mullan i Grönköping”!
– Hosra? Han är filmens hjälte och församlingens präst. Dömd till döden och svår att förstå sig på. Och så har han turban som du ser.
Kan du identifiera dig med honom?
– Jag går in nollställd och gör som regissören säger. Det värsta är att vänja sig vid sin egen röst. Den låter annorlunda i filmen än inne i huvudet.
I det spontana småsnack som regelbundet utbryter mellan tagningarna erkänner filmens fotograf Stellan Börjesson att han i själva verket bara hjälper regissören att flytta omkring kameran.
Och att han fick jobbet av rent geografiska skäl.
– Jag bor tvärsöver i trapphuset – på samma våning, säger han med en axelryckning och pekar nonchalant med tummen mot ytterdörren.
Och var kommer Grönköping in i bilden?
– Jag sporde redaktionen för ”Veckobladet” om jag fick placera handlingen i Grönköping. Jag tyckte liksom det skulle passa. Figurerna finns inte i bladet än. Men förhoppningsvis hamnar de där i framtiden, säger Göran Johansson.
Och publiken?
– Jag tillhör Folkrörelsesverige. Där finns min publik. Och mina distributionskanaler.

Flera kortfilmer

Göran Johansson har gjort flera kortfilmer om psykiatrin.
År 2011 spelade han in ett antal sketcher med komikerna Filip och Fredrik.
Hans intresse för film började när han arbetade med patientföreningen ”Riksförbundet för social och mental hälsa”. Själv har han Aspergers syndrom och är förtidspensionerad.
”Mullan i Grönköping” är tänkt att bli hans första långfilm – cirka 1 timme och 50 minuter lång.
Gå till toppen