Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Ekonomi

I väntan på ett sms där det står ”först till kvarn”

De otrygga anställningarna ökar – i flexibilitetens namn. Men för den tillfälligt timanställde är det egna livet sällan flexibelt. 33-årige Maliks vardag är en ständig jakt på arbetspass.

Telefonen piper till: ”Anställningserbjudande. Imorgon 8-18. Först till kvarn!”, står det på skärmen.
– Nu gäller det att svara kvickt, annars har man ingen chans, säger Malik medan fingrarna flyger över telefonens tangenter.
Han behöver timmarna, den här veckan har han inte fått ett enda pass på bemanningsföretaget han är anställd av. Eller egentligen inte anställd. Maliks kontrakt är ett ramavtal som innebär att han får en visstidsanställning som varar den dag eller de dagar han har lyckats norpa åt sig av dem som erbjuds över sms. Övriga dagar räknas han som arbetslös.
– Man är lite av en slav. Jag måste sitta här och vänta på erbjudanden och alltid vara beredd att hoppa in. Och får jag inget har jag ändå inte kunnat göra något av min dag.
Som den här tisdagen. Malik har mest suttit och väntat på att mobilen ska plinga till. Det är tyst i lägenheten, barnen är på förskolan och frun på jobbet. Maliks fru har en fast anställning, men med oregelbundna arbetstider. Det innebär att Malik vissa dagar i veckan är den som måste hämta de två barnen på eftermiddagen, laga middag och natta. Det är med andra ord svårt att vara så flexibel som bemanningsföretaget önskar.
– Nu är vi jäkligt oroliga för att min fru ska hamna i samma läge som jag. Företaget hon jobbar på har snackat om att säga upp fast personal. Tänk om vi skulle tvingas jobba på timmar båda två. Sitta här och leta pass och försöka få ihop dem med barnens tider. Det går bara inte.
För Malik började problemen när han blev uppsagd från sin fasta tjänst som tågvärd på Veolia för ett och ett halvt år sedan. Han erbjöds då en timanställning istället, på samma sätt som Veolia nu hade planer att förändra anställningarna – det som föranledde junis tågstrejk.
Malik frågade då om han som timanställd kunde få ett schema som överlappade det hans fru hade på sitt jobb, vilket han fått som fast anställd. Annars skulle de inte få ihop familjelivet med barnen.
– Det kunde jag inte, så jag tvingades tacka nej till timanställningen. De bryr sig inte om att folk har familjer. Så gissa om jag tyckte att det var bra nu när Seko gick ut i strejk.
Istället väntade ett år utan arbete, fram till januari i år då Malik äntligen fick jobb på bemanningsföretaget.
– Men med deras avtal har du inga rättigheter. Ingen semester, inget pensionssparande. Blir barnen sjuka ofta får du problem. Och själv bör du absolut inte bli sjuk, säger han:
– Man känner sig som en maskin som aldrig får gå sönder. Eller förresten, till och med maskiner kan ju stå stilla ibland. Men det får inte jag.
Ofta är det på helger och röda dagar som timmar erbjuds, när de fast anställda inte vill arbeta. Gång efter gång har Malik fått ställa in middagar hos vänner och utflykter med barnen.
– Det är klart att man mår dåligt av att ha det så här. Jag kan särskilt få dåligt samvete inför barnen.
Vissa månader räcker pengarna, andra är det kärvare, konstaterar han. Förra året bytte de sin hyresfyra till en trea i samma kvarter och fick ner hyran flera tusenlappar, annars hade det inte gått, menar han. Men den ständiga osäkerheten – hur mycket pengar blir det den här månaden – tär. Och att köpa egen bostad eller få andra banklån är uteslutet för en visstidsanställd som Malik.
– Det känns jäkligt pressat. Varken mina eller min frus föräldrar har möjlighet att hjälpa oss om det skulle krisa heller.
Pappan gör det han kan för att hjälpa sin son att få ett heltidsjobb. Drar i de kontakter han har. Men, säger Malik, som invandrad är de inte så många.
– Vore jag tjugo eller inte hade barn hade det varit en sak. Men nu. Det är inte så här du vill ha ditt liv. Dessutom verkar det ju bara bli sämre och sämre i Sverige när det kommer till jobb och trygghet.
Han tystnar helt kort.
– Snart närmar jag mig fyrtio. Vem anställer en fyrtioåring som tar sig fram som timanställd?
Fotnot: Malik heter egentligen något annat. Han är anonym av rädsla för att få problem med arbetsgivare.

Efterlysning

Hur påverkar de otrygga anställningarna dig? Mejla inpalivet@sydsvenskan.se
Gå till toppen