Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

”Den som går på timmar är lägst i rang”

”Den ljusnande framtid” har gått i moln. Som tjugoåring gäller det att lägga korten rätt för att klara sig på en tuff arbetsmarknad. Det menar Ina Thulin, just nu timanställd som vårdbiträde.

Ina Thulin är timanställd på ett vårdboende för äldre i Limhamn. Hon trivs, men har sökt sjuksköterskeutbildningen för att kunna trygga sin framtid.Bild: Julia Lindemalm
Jag borde vara tacksam, jag har i alla fall ett jobb. Så tänker Ina Thulin ofta. Flera kompisar är arbetslösa och går hemma. Ungdomsarbetslösheten är rekordhög, nästan 25 procent. Dessutom trivs hon som vårdbiträde på Vittlingen, ett vårdboende för äldre i Limhamn.
– I dag heter det ju att du ska vara glad om du alls får in pengar och har ett arbete att gå till. Så jag borde kanske inte klaga på osäkerheten som timanställd, säger Ina Thulin.
Dessutom – som nittiotalist – gäller det att passa sig för lat- och curladstämpeln, konstaterar hon.
– Men många med mig är inte alls rädda för att jobba. Det jag känner är en oro för att det är så osäkert på arbetsmarknaden, särskilt för dem som går på timmar.
Förmiddagssolen letar sig in i vardagsrummet i Ina Thulins barndomshem på Kulladal. Först i eftermiddag är hon schemalagd för ett pass fram till kvällen på det kommunala boendet där hon har jobbat sedan slutet av april. Kontraktet som timanställd på 75 procent skulle löpa ut i augusti, men Ina Thulin har just fått besked om en förlängning till oktober.
– Det är så det är, du vet aldrig i förväg hur länge du får stanna. Därför kan du inte planera ditt liv eller din ekonomi.
För två år sedan, direkt efter studenten, flyttade Ina Thulin till Umeå för att plugga statsvetenskap, men insåg efter ett år att det inte var rätt utbildning för henne. Hon fick då jobb som timanställd på ett privat hemtjänstbolag i Umeå. Där arbetade hon fram till i julas då hon fick flytta hem till sin mamma i Malmö igen. Hon var arbetslös i ett par månader innan hon fick napp, den nuvarande visstidsanställningen.
– Den som går på timmar är lägst i rang på arbetsplatsen. Man passar sig för vad man säger och för hur man beter sig, pejlar hela tiden av läget för att inte sticka ut eller göra fel. Och får du frågan om att hoppa in eller ta fler pass är det svårt att säga nej.
Själv känner Ina Thulin att hon kommit in bra i arbetslaget, att ”det klickat”. Hon behöver inte längre tassa på tå eller bevisa vad hon går för. Men hon vet, och förstår, att fast anställda kan bli trötta på att ständigt behöva lära upp och lära känna nya. Det blir ingen kontinuitet, inte heller för vårdtagarna.
– Det mest skrämmande är att det finns många som tvingas gå på timmar under flera år, utan någon säkerhet. Tänk att vara i den situationen när du vill skaffa barn.
Trots kollegors varningar för att hon bara skulle slita ut sig har hon nu sökt in till sjuksköterskeutbildningen. Förutom att hon trivs med att jobba med människor är det särskilt en faktor som väger tungt: att det alltid kommer behövas sjuksköterskor.
– Som det ser ut i dag, och det verkar ju inte direkt ljusna eller bli tryggare på arbetsmarknaden, gäller det att tänka så om du vill vara säker på att klara dig i framtiden, säger Ina Thulin.
Hon tror inte att hon är ensam om resonemanget. Forna tiders ryggmärgskänsla av att samhället går framåt, att allt löser sig till det bättre, är långt ifrån alla nittiotalister förunnat, menar hon.
– Jag tror också att sociala medier, där du läser om folk som råkat illa ut och verkligen ser det i vitögat, påverkar oss. Saker och ting blir kanske inte bättre. Ibland tänker jag på min lillasyster som är tretton, hur blir det för henne?
Precis som många andra sommarvikarier och timanställda har Ina Thulin inte gått med i facket.
– Även om jag vet att jag borde känns det inte lönt när du bara stannar i tre månader, som jag fick besked om från början. På nästa arbetsplats kanske det är ett annat fackförbund.
Hon stryker burmakatten Kofis silkesbruna päls och tillägger:
– Jobben och tryggheten, arbetsmarknaden, är de frågor som jag tycker är allra viktigast inför valet i höst.
Vad händer med solidariteten när den enes sjukskrivning är den andres betalda hyra?
Hur påverkar de otrygga anställningarna dig? Mejla inpalivet@sydsvenskan.se
Gå till toppen