Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Lättare vara solidarisk om du inte riskerar något

När den enes sjukskrivning är den andres betalda hyra. När kollegan är fast anställd på arbetsplatsen och du själv går på timmar. Vad händer då med solidariteten?

I juni stod Öresundstågen stilla. Många resenärer, stressade och försenade till jobbet, tyckte att det var rätt att Seko tagit ut sina medlemmar i strejk som ett svar på Veolias planer att säga upp fast anställda för att istället anställa dem på timmar. Många resenärer uttryckte att de kände solidaritet med de strejkande.
– Trots att strejken drabbade dem var många villiga att heja på, för att de såg att villkoren var outhärdliga. Jag ser det som hoppfullt, som en ny anda i samhället där vi kan tänka oss att ställa upp för andra.
Det säger Sven-Eric Liedman, professor i idéhistoria, som för flera år sedan skrev boken ”Att se sig själv i andra; om solidaritet”. I den definierar han just solidaritet med hjälp av Gunnar Ekelöf-citatet ”Att se sig själv i andra”. Nationalencyklopedins förklaring lyder så här: ”En känsla av samhörighet med och beredvillighet att stödja och hjälpa andra människor”.
– Det är en klar skillnad mot välgörenhet. Solidaritet innebär att du kan leva dig in i andras situation och själv är beredd på att göra vissa uppoffringar. Men också tanken att det går att förändra samhället på detta sätt.
Men i en tid där de osäkra anställningsformerna ökar kan det kosta mer att vara solidarisk. Torbjörn Hjort, forskare i socialt arbete vid Lunds universitet, menar att forskning visar att vi därför också blir mindre solidariska. Vi måste i första hand se till att trygga vår egen situation. Det är helt enkelt lättare att vara solidarisk om du inte behöver riskera något personligen.
– Idag är det ju dessutom så att vägen från en fast anställning till utanförskap och kanske socialbidrag är kortare än tidigare.
Under 1900-talet växte solidaritetstanken fram ur en kollektiv gemenskap och delade erfarenheter, inte minst på arbetsplatserna. Och det var genom att gå samman i kollektiv som fackförbunden fick sin makt. I dag är förutsättningarna helt andra. Arbetet, liksom samhället i stort, är mer individualiserat.
– Den kollektiva makten har minskat. Folk har blivit mer maktlösa på arbetsmarknaden, säger Gunnar Gillberg, forskare i sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Timmar-, visstid-, projekt- och bemanningsanställningar. Ofrivilliga frilansare och egenföretagare. Gunnar Gillberg använder begreppet prekariatet, som en beskrivning av den framväxande globala samhällsklass som har otrygghet som gemensam nämnare.
– Det är absolut ett giltigt begrepp även i Sverige. Tendensen är dessutom att allt fler branscher utsätts för ett tryck mot osäkra anställningsformer.
Ibland hör han påståendet att unga saknar känsla för sin arbetsplats, att de inte är lojala eller solidariska.
– Men det är ju självklart. Hur ska du hinna utveckla det om du bara jobbar på visstid? När du måste tänka på dig själv för att också överleva nästa halvår.
För det är alls inte så att unga människor är osolidariska eller politiskt ointresserade, menar han. Tvärtom är många engagerade i miljörörelsen, i feministiskt jämställdhetsarbete och i biståndsorganisationer.
– Men på arbetsmarknaden har de inga kanaler. Där är de tvingade in i en konkurrenssituation med andra för att klara sig.
Ju längre människor står från en fast anställning desto mindre meningsfullt känner de att det är att ansluta sig till ett fackförbund. Fackföreningarna måste därför, menar Gillberg, tänka om för att bli relevanta. De behöver bli ett stöd och ett skyddsnät för alla och inte bara för dem med tillsvidareanställningar.
– Visst var tågstrejken en seger. Men en desperat sådan. För tendensen i samhället går åt andra hållet. Vi kanske måste hitta helt andra vägar för att skapa solidariska skyddssystem som inte bara omfattar de fast anställda.
Är vi mer eller mindre solidariska än förr? Mejla inpalivet@sydsvenskan.se
Gå till toppen