Kultur & Nöjen

Brandão satte den i krysset

Vem? Henrik Brandão Jönsson, tidigare Malmöbo, numera Brasilienkorrespondent, som fick sitt stora publika genombrott som gäst i SVT:s VM-studio.
Varför? För att han lyckades kombinera dräpande kommentarer och spontana utfall med genuin kunskap om fotboll och brasiliansk kultur.

Fotbolls-VM slutade som bekant med ett praktfiasko för hemmanationen Brasilien. Ironiskt nog var det just det som banade väg för Brasilienkorren Henrik Brandão Jönssons stora genombrott. Vore det inte för de uteblivna framgångarna hade vi aldrig fått höra hans redan odödliga sågningar: ”De har varit duktigare på att bygga presstält, duktigare på att locka sponsorer, duktigare på att hitta på slogans, duktigare på att visa upp Neymars keps – än på att skapa ett lag”.
Hans Brasilien lämnade VM som förlorare. Själv lämnade han det som vinnare.
Med sin smittande entusiasm, sina flip-flops och sin klingande skånska gick han rätt igenom rutan. Han kommenterade det fuktiga klimatet i Brasilien (”På hotellrummet har man air-condition, och så går man ut genom receptionen och bara: Oh shit, vad fan hände här liksom!”), sjöng hejaklacksramsor (”Chi, chi, chi – chi, chi, chi – Chile, Chile, Chile!”) och dissade Argentinas stränder (”Det är bara grus”).
Och så guidade han SVT-tittarna till sina favoritställen i Rio-stadsdelen Flamengo, där han har bott och arbetat sedan 2002.
Under nästan hela 1990-talet drev han ett kafé tillsammans med några kompisar. Det hette Cosmopolitan och låg på Djäknegatan i födelsestaden Malmö. Här ordnades bland annat en flera dagar lång Hemingwayfestival.
Redan på den här tiden tycks det ha funnits ett visst intresse för Brasilien. 1999 arrangerade Henrik Jönsson, som han då hette, Club Coração. På premiärkvällen var en sambaorkester inbjuden till kaféet. ”Det här är bättre än rave”, sa Henrik Jönsson, som själv stod i baren och svängde på höfterna, till Sydsvenskan.
Portugisiska lär han ha lärt sig redan året före. Då sökte han nämligen, under förespegling att han behärskade språket, jobb på den svenska paviljongen under världsutställningen i Lissabon – och fick det. Sedan var det bara att hetsplugga.
På gymnasietiden spelade han i ett hårdrocksband som hette Heet. Under en av bandets spelningar gjorde Slim Johnson – det var hans artistnamn – ett solo utan att gitarren var inkopplad i förstärkaren, berättar en av bandmedlemmarna.
Många beskriver honom som en slacker. Andra beskriver honom som en globe-trotter som ofta var på resande fot.
Efter att ha gjort praktik på Sydsvenskan, och jobbat med Expressen Fredags Malmösidor, flyttade han till Rio de Janeiro. Han är numera gift med en brasiliansk kvinna (som han ofta refererade till i VM-studion, som ett slags temperaturmätare- på stämningen hos det brasilianska folket).
Förutom att rapportera för en rad svenska tidningar har han skrivit två reportageböcker om sitt nya hemland.
Dessutom var han med och gjorde TV4-dokumentären ”Sanningen om Sommerlath”, som visade att drottning Silvias pappa var aktiv inom nazipartiet.
Som skribent har han alltså funnits med ett tag. Men till skillnad mot hur han pratar skriver han aldrig med några utropstecken. I spalterna är han mycket mer nedtonad än vad han var i VM-studion. Och det är just det yviga kroppsspråket, det höga tonläget och bisatssvordomarna, som har gjort honom till Brandão med hela svenska folket.
Även om VM-cirkusen har packat ihop och lämnat Brasilien lär det inte vara sista gången vi får se honom i tv-rutan. Nyligen startades en Facebookgrupp som heter ”Vi vill se Henrik Brandão Jönsson som julvärd i SVT”.
Om det blir han som får tända ljuset har han lovat att ha sina flip-flops på fötterna.
Gå till toppen