Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Demonstrationer för Gaza lockar svenskarna

Världens konflikter blir i allt större utsträckning en svensk angelägenhet. I helgen visade tusentals människor i Malmö, Göteborg och Stockholm sitt stöd för krigets offer i Gaza.

Upp mot 600 personer samlades på Gustav Adolfs torg under söndagseftermiddagen för att visa sitt stöd för krigets offer i Gaza. Bland talarna fanns representanter från bland annat Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
När demonstrationståget avgick anslöt ytterligare demonstranter och polisen uppskattar att så många som 1200 personer deltog i vandringen mot Möllevångstorget. Manifestationen gick stillsamt till.
– Det har varit god stämning och väldigt lugnt, säger Marie Persson, informatör på Skånepolisen.
Med sina två barn i famnen valde Edda Ingólfsdóttir, trots det fina vädret, att delta.
– Det är viktigt att visa att våld inte accepteras. Men också att människor som har släktingar i Gaza får veta att de inte är ensamma, säger hon.
Edda Ingólfsdóttir anser att manifestationerna är ett sätt att försöka påverka politiskt.
– Om vi inte uttrycker vad vi känner hur ska vi då sätta tryck på våra politiker och få dem att stoppa det som pågår i Gaza?
– Det gäller att hitta svenskarnas hjärtefråga. För demonstrera vill de, säger Magnus Wennerhag, som har forskat på proteströrelsen och politisk aktivism vid Göteborgs universitet.
75 procent av svenskarna uppger att de kan tänka sig att delta i en demonstration, vilket är högre än i de flesta andra europeiska länder. Det visar en undersökning som World Values Survey har gjort. Attitydförändringen beror på ett antal faktorer.
– Vi ser att demonstrationer som rör konflikter i andra länder blir allt vanligare och hur det återspeglas i svenska samhället. Det beror självklart på att det bor människor som har släkt och vänner i dessa länder, säger Magnus Wennerhag.
Förr i tiden var det främst arbetarrörelsen som på 1 maj gick ut på gatan och visade sitt missnöje. I dag söker fler, vitt skilda grupper tillstånd. Enligt Magnus Wennerhag har just Palestinafrågan en särställning i svensk politik, vilket också synts i tidigare demonstrationer i samband med Ship to Gaza.
De senaste årens demonstrationsiver har också ställt nya krav på polisen.
– Det händer mycket, folk är mer aktiva och polisen kommer ut och är med i diskussionen på ett annat sätt. Vi blir mer och mer medvetna och det genomsyrar vårt arbete, säger Kim Hild, informatör på ledningscentralen i Skåne.
Telefonkedjor, flygblad och tidningar var tidigare det vanligaste sättet för folk att få aktivera sig. Att det i dag är det lätt att organisera sig på internet menar Magnus Wennerhag har haft en betydelse.
– Idag går det fort att organisera människor via sociala medier. De två senaste åren verkar det som att fler söker tillstånd och är ute på gatorna, säger Magnus Wennerhag.
David Roslund, en av demonstranterna i Malmö, instämmer i att det är viktigt att offentligt visa sitt missnöje. Men han är tveksam till vad det har för effekt.
– Jag tror kanske inte att demonstrationer påverkar politiker särskilt mycket. Sett till historien så kör de sitt race och har svårt att byta inställning.
Gå till toppen