Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Svensk kramkultur: Ett sånt kramkalas!

Vi kramar när vi möts och vi kramar när i skiljs. Hur blev det så? Mona Masri tar tempen på den svenska kramkulturen.

· Träffa en person i ett informellt sammanhang, till exempel på en inflyttningsfest.
· Presentera dig med namn och ge personen möjlighet att säga vad hen heter. Upprepa processen med varje enskild individ på festen, även om alla hörde ditt namn första gången. Skaka hand. Män och kvinnor skakar också hand med varandra.
· Ha kul på festen.
· När du lämnar festen, krama alla personer som du pratat med i mer än fem minuter. De är nu dina ”Hugging Friends Forever”, kramkompisar för evigt. Vänta medan alla andra också kramar varandra. Detta kan ta en stund om ni är flera som lämnar festen samtidigt.
· Krama din ”Hugging Friend”, kramkompis, varenda gång träffar honom eller henne i något vagt socialt sammanhang, eller faktiskt vid alla sammanhang.
· Krama samma person varenda gång ni tar farväl också.
Så beskrev australiensaren Oliver Gee, bosatt i Sverige, den sexstegsprocess som synliggör det han kallar för den svenska krambesattheten. Artikeln, som publicerades i webbtidningen The Local, blev viral och spreds som en löpeld i sociala medier. Gee själv medverkade i tv-soffor och intervjuer.
”Jag som alltid tyckt att det franska pussandet varit konstigt. Plötsligt inser jag att den svenska kramen är värre… ”, twittrade DN-krönikören Emanuel Karlsten.
”Så här! Känner mig som rainman när jag i panik kramar även folk jag aldrig sett, för säkerhets skull”, skrev twittersignaturen Kajak.
”Kramar? Mina grannar ser mig inte ens i ögonen”, kommenterade signaturen Johnny Poxville på The Locals hemsida.
”Får mig att vilja bo där”, skrev en annan läsare.
– När jag först skrev artikeln uppstod en liten diskussion bland våra läsare, som mest består av invandrare i Sverige, kring huruvida de själva upplevt kramkulturen. Men det var först när svenskar läste artikeln som reaktionerna blev så stora. Det var som att en spegel hölls upp, med vilken svenskar kunde spegla sig i genom någon annans ögon, säger Oliver Gee som idag får stå ut med att vänner retas genom att dra ut på sina kramar extra länge.
– I Australien kramar man aldrig någon man inte känner, som man till exempel gör vid en inflyttningsfest här. Vi skakar hand. Att lämna en fest kan i Sverige ta tjugo minuter. Det är ganska charmigt, säger han.
När vi kramas utsöndras lugn-och-ro-hormonet oxytocin, förutsatt att kramen utförs på rätt sätt. Beroende på tryck (hårt, mjukt), längd (lång, kort) och plats (arm, skuldra) kan beröring av huden minska blodtrycket.
Caroline Johansson är doktor i psykologi och disputerade förra året med en avhandling om beröringsrädsla.
– Det som händer psykologiskt när man blir kramad är att man känner sig omtyckt och accepterad och som en del av en gemenskap. Att man inte är ensam. Beröring kan därmed också fungera mycket tröstande och inte minst lugnande. Rent fysiologiskt i kroppen leder fysisk beröring, som till exempel kramar, till att nivån av kortisol minskar vilket i sin tur leder till förbättrad fysisk och psykisk hälsa, säger hon.
Beröring används numera även på en del förskolor där barn får lära sig att massera varandra. Forskning har visat på mindre aggression mellan barnen, den som berör och berörs slåss mindre och mobbningen minskar.
– Det är inte så konstigt eftersom beröring sänker stressnivån i kroppen och även hjälper till att stärka barnets självkänsla och stärka upplevelsen av barnets inre psykologiska gränser samt yttre fysiska gränser, säger Caroline Johansson.
Men det har inte alltid kramats såhär. Enligt folkvettsexperten Magdalena Ribbing kan kramkulturen bero på att svenskar började resa alltmer utomlands på 1950-talet.
– Att kramas eller pussas på kind har vi inte hållit på med i Sverige tidigare. Vi reser ju mycket mer, till exempel var Italien ett av de första stora turistresmålen för svenskar. Vi har hämtat hem de här sederna från länderna vi rest till, säger hon.
Att kyssa på kinden är en medeltida katolsk sed, och katolicismen upphörde i Sverige vid slutet av 1500-talet. När man rörde någon som var överställd en själv med sin mun trodde man att man fick del av den personens kraft. Det är därför man än idag kysser påvens ring och helgonbildens fötter, berättar Magdalena Ribbing.
– Kindkyssandet är ett resultat av det här sättet att tänka, och kramen är en utveckling av kindkyssandet, säger hon.
En annan anledning till att svenskar kramas mer idag än förut tror Magdalena Ribbing beror på televisionen.
– Där behöver människor stå väldigt nära varandra för att rymmas i rutan, så kramarna har varit ett sätt för att få ihop folk tätt intill varandra, det är min egen teori.
– Tänk på tv-program där programledaren åker hem till någon. Då ringer programledaren på dörren och Putte öppnar dörren. Då kastar sig programledaren om Putte och säger ”hej jag heter Kajsa”, och då tycker ju jag att vad sjutton kan hon inte hålla fram handen? Men det gör hon aldrig.
Det här ska visa hjärtlighet, någon slags sympati och spontanitet, men det är en tillkämpad spontanitet, säger Magdalena Ribbing.
– En bra kram kännetecknas av två saker, dels att den ges med en meningsfullhet, en positiv känsla, och dels att den som ger kramen är respektfull och inkännande så att kramen inte upplevs för påträngande. Så en bra kram skall betyda någonting. Som en av mina intervjupersoner uttryckte det, hon ville ha ”en varm och kärleksfull beröring från sina föräldrar”, säger Caroline Johansson.
En förklaring till att vi kramas när vi hälsar kan vara att kramen symboliserar att man är en del av en gemenskap, att man är omtyckt, menar hon. Kramen visar att vi är vänligt inställda och öppna för gemenskap.
Men trots att kramen symboliskt neutraliserar statusskillnader mellan två individer så visar forskning att det ofta är den med högre status som initierar en kram.
På allmänna platser och i professionella sammanhang är det oftare män än kvinnor som tar initiativ till beröring, eftersom det anses mer socialt accepterat för män att röra kvinnor än det är för kvinnor att beröra män. Att kvinnor tillåter och accepterar mäns fysiska beteende beror, enligt den amerikanska psykologen och forskaren Nancy Henley, på det patriarkala maktövertaget.
Utifrån ett etikettsperspektiv har det historiskt varit patron som hälsade på pigan, pigan kunde inte stiga fram för att hälsa på patron.
– Idag brukar jag säga att den som är artigast ska hälsa först, säger Magdalena Ribbing.
Det finns stora kulturella skillnader gällande kramar och beröring. En amerikansk undersökning från 2008 av så kallad kontakt- och ickekontaktkulturer visar att människor i kontaktkulturer i större utsträckning står närmare varandra, vänder sig mot varandra, ser varandra i ögonen samt använder mer emotionell mimik. Undersökningen visade att Asien är den minst beröringsbenägna regionen i världen, medan personer i medelhavsländerna är de som rör vid varandra mest. Även de flesta arabländerna, Latinamerika och ett antal afrikanska stater hör till kontaktkulturerna, medan vita nordamerikaner och nordeuropér generellt sett tillhör icke-kontaktkulturer.
Forskning visar även att varmare klimat leder till mer kroppskontakt än kallt klimat.
När forskare har undersökt hur benägna studenter vid olika universitet i USA var att röra vid andra människor, drog de slutsatsen att studenter i städer med kallare klimat hade mindre kroppskontakt.
Kvinnor tenderar generellt att både ge och få mer beröring än män, kanske för att beröring mellan män är mindre accepterat. Undantaget är i en del arabländer där beröring mellan män är både frekvent och accepterat. I Syrien håller vuxna män hand även om de inte är ett kärlekspar. I Saudiarabien gnids näsor mot varandra.
Äldre människor får minst beröring av alla grupper i de flesta kulturer.
Även klass spelar roll när det kommer till kramandet. Brittiska undersökningar från 1986 har visat att beröringen minskar ju högre upp bland samhällsklasserna man kommer. Samtidigt har man i USA funnit att mammor med högre socioekonomisk tillhörighet var mer bekväma inför beröring jämfört med mödrar från lägre socialklasser.
Hur vet man att man är på kram-basis med en person? För Magdalena Ribbing är det viktigt att man har en relation med personen.
– Man kramar inte någon första gången man ser personen ifråga, det måste finnas ytterligare kontakt, man ska känna varandra. Kramen är ju ett tecken på något slags närmare sympati och det har man ju sällan med någon som man inte träffat förut, säger hon.
Kramglada personer, som Magdalena Ribbing skämtsamt kallar för ”attackkramare”, kommer att tycka att det känns förolämpande att få en kram avvisad, men det är ännu mer förolämpande att bli påtvingad någon annans närhet om man inte vill det själv, menar Magdalena Ribbing.
– Det måste finnas en ömsesidig vilja till ett fysiskt närmande och den viljan finns inte alltid, det måste man respektera.
Varför är det så pinsamt med en obesvarad kram?
– Därför att kramen symboliserar mer än ett handslag. Man ger ifrån sig av sin värme, spontanitet och sympati, och så avvisas det. Därför tycker jag att man ska kunna avvisa detta kramande men man måste göra det på ett vänligt sätt för att inte såra den andra personen, säger Magdalena Ribbing.
Någon som arbetar med att förmedla just detta, att uttrycka behov och gränser inför beröring och närhet är Lo Berlin, som arrangerar tvådagarskurser kring intimitet och integritet utanför Stockholm.
– Första dagen jobbar vi med gränssättning. Deltagarna får träna sig i att sätta gränser, fråga sig själv ”vad vill jag, vad vill jag inte?” Gränssättningen skapar en grund for att arbeta med närhet och att öppna sig for varandra mentalt, vilket vi jobbar med andra dagen. Då berör deltagarna varandra icke-sexuellt, med till exempel långsamma strykningar eller massage vilket får människor att slappna av, säger han.
Målet är att deltagarna inte ska behöva gå på ”pliktfika” längre.
– Det handlar om gränssättning och att våga säga nej, vilket kan ta lång tid att lära sig. En person som gillar sina nej, som vågar uttrycka ett nej, känner ofta att det finns en kraft i det. Vi jobbar med att få kontakt med kraften i att känna på nejet. Vi tränar också på att känna tacksamhet för ett nej. I ett nej skapas en tydlighet, det betyder att ett ”Ja” faktiskt betyder ja, säger Lo Berlin.
Deltagarna beskriver han som människor mellan 13 och 65 som alla längtar efter att utvecklas. Könsbalansen på kurserna är jämn.
– Vårt samhälle är allt stressigare och vi gör fler och fler saker och jag tror att många upplever att de inte får tid att göra det de vill för att må bra, det de behöver för att förverkliga sig själv, säger han. Därför kan en kurs i att komma kontakt med sina känslor och att lära sig att säga nej vara hjälpsam.
– Det är häftigt att se hur mycket som kan hända på en enda helg, utifrån ser det ut som att deltagarna har känt varandra hur länge som helst, säger han.
Redan på 1970-talet arrangerade den kortlivade svenska mansrörelsen kontaktkurser där män som tog avstånd från den traditionella mansrollen berörde och kramade varandra. I avhandlingen ”Befria mannen” från 2007 skriver idéhistorikern Helena Hill om rörelsen som syftade till att förkasta den tuffa machostilen till förmån för mjukare sidor, som att längta efter att få vara nära sina barn, få tillgång till sina innersta känslor och slippa en karriärhets.
Rörelsen möttes av stort motstånd och förlöjliganden, männen kallades för ”velourpappor” och mjukisar och snart lades projektet ned.
Med tanke på hur bra en välkommen kram påverkar oss, kanske vi ska vara tacksamma for det svenska kramkalaset och vårda våra Hugging Friends Forever?

Så avvärjer du kramattacken

Magdalena Ribbing ger sina bästa tips.
Markera redan i hållningen och håll högerhanden långt framsträckt.
Kvinnor kan hålla fram en kuvertväska i vänster hand, nästan som en sköld.
Man kan även säga: det är mitt sätt att hälsa och visa genom att hålla fram händerna på andra vis.
Gå till toppen