Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Vardagshjältar i magisk värld

Mario Vargas Llosa skapar en värld där syner, dofter och musik skapar en starkt sinnlig närvaro, skriver Magnus Eriksson.

Den blygsamme hjälten.

Author: Mario Vargas Llosa. Publisher: Övers Peter Landelius. Norstedts.. PublishYear: 2014.
Mario Vargas Llosa varvar sina banbrytande storverk med tekniskt mer blygsamma böcker. Hans nya roman ”Den blygsamme hjälten”, i original utgiven förra året och nu följsamt översatt av Peter Landelius, hör till den genomskinligare delen av författarskapet.
Men det löper också trådar mellan skikten i Vargas Llosas författarskap. I den nya romanen knyter han samman olika tidsskikt genom att i dialogen låta tidigare samtal infiltrera nuet, en metod han utvecklade i genombrottsboken ”Det gröna huset” och förädlade i den underskattade ”Den sanna berättelsen om Kamrat Mayta”. Han återknyter också till historierna om bordellen i ”Det gröna huset”.
Vi möter på nytt polismannen Lituma (han har även dykt upp i romaner där Vargas Llosa lånat brottsromanens form), som den här gången påminns om tiden i ligistgänget ”De oövervinneliga”, som brukade hemsöka bordellen. En kamrat från den tiden blir plötsligt misstänkt i en av de affärer som ”Den blygsamme hjälten” kretsar kring. En åkeriägare i Piura vägrar betala beskyddarpengar och utmanar banditerna, och Lituma tror sig känna igen en signatur i hotelsebreven.
Den andra berättelsen utspelas i Lima, där en rik åldring gifter sig med sitt unga hembiträde. Hans odågor till söner känner sig lurade på arvet (vilket var syftet med giftermålet) och rasar, men åldringen förlitar sig på en god vän och medarbetare som tar upp den juridiska kampen med rötäggen.
Medarbetaren i Lima och åkeriägaren i Piura är blygsamma eller diskreta hjältar, två män som dras in i affärer där deras mod och lojalitet prövas. Det är två mångskiftande och mänskligt gripande porträtt.
I berättelserna om dessa män vävs andra säregna livsöden in, även personer som på magisk-realistiskt manér utmanar våra idéer om verklighetens natur: den i dessa sammanhang arketypiska spåkvinnan men också en gammal man som endast visar sig för den trogne medarbetarens unge son.
Finns mannen eller inte? Frågan blir i Vargas Llosas textvärld meningslös då pojkens verklighetsuppfattning styr läsarens varseblivning av skeendet.
Genom att sätta de två anspråkslösa hjältarna i centrum utforskar Mario Vargas Llosa de drivkrafter som förmår en människa att lyfta sig över sitt öde. Men han antyder mer än blottlägger de själsliga rörelserna hos sina vardagshjältar. De framträder med yttre konkretion, men de bevarar också den gåtfullhet som utmärker de litterära anti-hjältar som tycks förutbestämda för allt utom den stora dramatiken, även om Mario Vargas Llosas hjältar är mer handlingskraftiga än den artbildande anti-hjälten Leopold Bloom.
Men Vargas Llosa skapar också en värld som lever i sin egen rätt, en värld där syner, dofter och musik skapar en starkt sinnlig närvaro. Att Piura blir konkretare än den mytiska djungelstaden i ”Det gröna huset” ger en vacker spänning mellan romanerna, samtidigt som myten skrivs in i vår tid.
Gå till toppen