Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Eva Schloss har levt sitt liv i skuggan av Anne Frank

Eva Schloss är inte ett namn på allas läppar och det har sin förklaring: få människor har till den grad berövats sin egen identitet, sin egen historia och tvingats leva i skuggan av en annan.

Anne Franks död överskuggade styvsysterns liv.Bild: Pressens Bild
Eva Schloss är inte ett namn på allas läppar och det har sin förklaring: få människor har till den grad berövats sin egen identitet, sin egen historia och tvingats leva i skuggan av en annan. Det var Anne Frank som blev Eva Schloss’ öde. ”Anne Franks dagbok” hör till de mest lästa böckerna i världen, ett foto av henne ingår i en kollektion som heter ”Hundra foton som förändrat världen”, amerikanska Time Magazine utsåg henne till en av 1900-talets mest inflytelserika personer, det har gjorts filmer, pjäser och till och med ett koralverk om henne. I Amsterdam spelas just nu musikalen ”Anne”.
Eva Schloss är Annes styvsyster, judisk som hon, född samma år som hon, det vill säga 1929. Bådas familjer bodde i Amsterdam där de umgicks en smula före kriget och liksom Franks lyckades Evas familj hålla sig gömda i ett par år. Men också de förråddes och på Evas femtonårsdag arresterades de av nazisterna, torterades och skickades till Auschwitz. Fadern och brodern dog, Eva och modern överlevde och efter kriget träffade modern Otto Frank igen och åtog sig att bistå honom i hans livsverk som var att få Annes dagbok publicerad, översatt och spridd och att överhuvudtaget hålla hennes minne vid liv. Så småningom gifte de sig.
Otto Frank var en snäll styvfar men Anne tog all plats, det var henne man ständigt skulle tänka på och tala om. Eva flyttade till England, gifte sig och fick barn – det var livsviktigt för henne att hennes fars och framför allt hennes brors gener skulle föras vidare genom henne – men efter Ottos död såg hon det som sin plikt att fortsätta hans arbete genom att resa runt och hålla föredrag om Anne Frank.
1988 dristade hon sig ändå till att ge ut en egen bok vars engelska titel – ”Eva’s Story” – vittnar om hennes behov av att få komma till tals i egen sak medan den svenska titeln, ”Lägerfånge A 5272”, dessvärre återigen anonymiserar henne. Först i fjol, 83 år gammal, tog hon på allvar bladet från munnen: i boken ”After Auschwitz” berättar hon om hur hon hade känt att mamman svikit sina egna närmaste, hur hon själv lidit av depression och självmordstankar, hur inte bara hon utan också hennes döttrar var svartsjuka på Anne Frank (”Varför pratar morfar alltid om en helt annan flicka?”, kunde de fråga), hur hon genom åren haft lust att skrika: ”Jag är en person i egen rätt, jag har ett eget namn, jag har upplevt samma fasor som hon”.
Hon tecknar också ett porträtt av Anne Frank som en försigkommen flicka vars största intressen var pojkar, kläder, frisyrer och filmstjärnor. När en journalist rakt på sak frågar ”Tyckte ni om henne?” svarar hon: ”Inte egentligen.”
Det måtte ha känts som en överväldigande lättnad att äntligen få det sagt. Det måtte ha varit i det ögonblicket hon verkligen blev sig själv.
Boken utkom på danska i våras, jag hoppas den är på väg också på svenska.
Gå till toppen