Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Brobyggare har hittat hem i Malmö

Abbas Ahmadi delar sin historia med många barn och unga i Malmö: flykten från krig, den tuffa vägen hit och tiden som gömd i väntan på att kunna söka asyl.
Nu hjälper han andra ensamkommande flyktingar. När han talar återkommer en mening ofta: Vi är alla människor.

Abbas Ahmadi är 21 år och aktivist, engagerad i Ensamkommandes förbund, Asylstafetten och Asylgruppen. ”Jag glömmer aldrig vad jag har upplevt. Men även om jag inte hade upplevt det jag upplevt så skulle jag alltid engagera mig. För jag vill inte att det ska finnas en gräns mellan vi och dem. Vi är alla människor”, säger han.Bild: Albin Brönmark
När vi träffas lyser julisolen över Möllevången och Abbas Ahmadi har just kommit hem från Almedalen. Tillsammans med femtio andra aktivister i Asylstafetten gick han fyrtio mil för att komma dit och prata om asylfrågor.
Abbas Ahmadi har bott sju år i Europa, men inte hunnit börja i skolan än. I stället har han varit ett stöd för många andra. Det började redan när han själv var papperslös. Då jobbade han som volontär i en organisation som stöttar flyktingbarn från Syrien och Irak. Och i en origamiförening för arbetslösa i Malmö. Där, bland pappersfåglarna, lärde han sig svenska.
– När man inte kan språket känner man sig som en blind person. Och det var poliser överallt, varje dag var det id-kontroller. Jag var skiträdd men samtidigt aktiv i olika föreningar, för att inte behöva tänka så mycket på mina problem. Och för att hjälpa mig själv att komma in i samhället, säger Abbas Ahmadi.
Den resan har varit lång. Han flydde från Afghanistan när han var fjorton år och kom till Sverige för fem och ett halvt år sedan för att söka asyl. Men vägen hit gick genom Nederländerna och där hade han fått sina fingeravtryck registrerade.
Migrationsverket beslutade att han enligt Dublinförordningen skulle lämnas ut till Nederländerna. Han skickades dit, sökte asyl och fick avslag. Han skulle skickas tillbaka till Afghanistan.
Då rymde han till Sverige och fick ett nytt avslag från Migrationsverket. Han skulle skickas tillbaka till Nederländerna ännu en gång. Då rymde han igen och kom till Malmö. Här har han varit sedan dess, de första arton månaderna som gömd. Om man klarar sig så länge utan att bli hittad, gripen och utvisad så gäller inte Dublinförordningen längre. Då kan man söka asyl i Sverige. Nu har Abbas Ahmadi fått uppehållstillstånd. Han ägnar nästan all sin tid åt aktivism.
– Hur är det att vara gömd i tio månader eller fyra år? I det här samhället där alla pratar om mänskliga rättigheter och frihet. Systemet behandlar flyktingar på ett fruktansvärt sätt. När man får avslag och ett utvisningsdatum så är man inte en människa längre.
Abbas Ahmadi arbetar för att förändra asylpolitiken och är engagerad i Asylgruppen, som jobbar praktiskt och politiskt med och för asylsökande och gömda flyktingar. Han deltar också i Asylstafetten, som vandrar genom landet för att sprida berättelser om flyktingars och papperslösas situation. Och för två år sedan var han med och startade Ensamkommandes förbund, en organisation med och för ensamkommande barn och unga.
– Vi behöver folks stöd. Folks kärlek. Vi försöker vara en familj för dem som kommer nya. Och det kan vi vara – men inte riktigt. Därför behöver vi fler människor som engagerar sig.
Ensamkommandes förbund har ungefär 250 medlemmar i och omkring Malmö. De flesta är killar från Somalia och Afghanistan.
– Man måste bry sig om dem och vara deras vän. Många är rädda för att gå ut och kan inte språket. Vi vill vara en bro mellan människor.
Det vill också Asylstafetten vara, säger Abbas Ahmadi.
Han blir glad när han tänker på vandringen till Almedalen och folket de träffade längs vägen.
– Det var underbara människor. Vi kunde bo hos dem, de kom och lagade mat med oss och bjöd på kaffe. Då känner man sig så bra, och tänker att det finns folk som vill kämpa för andras rättigheter.
Sedan finns också andra människor.
– Det finns de som aldrig har pratat med någon flykting. Därför bryr de sig inte. Men jag önskar att de skulle komma fram någon dag och prata.
– Varje månad drunknar människor som försöker ta sig över Medelhavet. Vi är inte här för att ta någons jobb, vi är inte här för att ta över Sverige.
Måsarna skriker högt över Möllevångstorget. En slamsugarbil susar förbi. Abbas Ahmadi kallar Malmö för kärlekens huvudstad. Han säger att det bor så många människor som engagerar sig här.
– De förstår varför människor flyr. De vet vad mänskliga rättigheter betyder, de vet vad frihet betyder och de vet vad de måste kämpa för. De vet det.

Abbas Ahmadi

Gör: Driver Ensamkommandes förbund, sitter i styrelsen för Asylstafetten och är engagerad i Asylgruppen. Börjar på allmän linje på folkhögskola i september.
Bor: I Malmö.
Fritid: ”Är med vänner och försöker hitta på något kul. Till hösten ska jag börja med något roligt.”
Ålder: 21 år.
Familj: Lillebror och morbror som bor i Iran.

Ensamkommandes förbund

Ensamkommandes förbund är en ideell, partipolitiskt och religiöst obunden organisation som bildades 2012 i Malmö. Den drivs av och för ensamkommande ungdomar och har mellan 250 och 270 medlemmar. De ordnar bland annat afghansk nyårsfest och svenskt julfirande, fotbollsträningar, språkkafé och läxhjälpfotbollsträningar. Det finns också en musikgrupp, en mediegrupp och en filmgrupp. Under våren startades även en tjejgrupp. Ensamkommandes förbund vill vara en bro mellan människor, och tar gärna emot hjälp, idéer och förslag.

Gå till toppen