Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Rakel Chukri: Och där dök rasismen upp igen …

En obehaglig – och farlig – debatt pågår i Danmark. I sociala medier har det hävdats att journalisten Martin Krasnik tagit ställning för Israel i nyhetsmagasinet Deadline (i DR 2) där han är programledare. Krasniks partiskhet, påstås det, beror på hans judiska bakgrund och att han har studerat i Israel.
Martin Krasnik.
Den som har följt Krasnik vet att han är en av landets vassaste journalister. Han är en stentuff utfrågare, oavsett ämne eller intervjuperson. Det är därför högst förbryllande att en mängd medier har plockat upp diskussionen om hans påstådda partiskhet. Föreställningen om att alla judar har ett band till Israel – och därför är ansvariga för Israels handlingar – kan inte beskrivas som annat än antisemitism.
I går skrev författaren Elisabeth Åsbrink i DN Kultur om just antisemitismen i skuggan av Gazakriget. Hur judisk identitet kopplas till en särskild stat. Hur annars antirasistiska vänner säger att de har förståelse för judehatet när bomberna faller i Mellanöstern. Varför är det så tyst om detta, undrar Åsbrink. Henry Bronett tog upp samma sak i Expressen nyligen: varför reagerar inte fler svenska politiker?
I Malmö har vi sedan några år haft initiativet med Kippavandringar (nästa anordnas 20 augusti). Men det räcker inte. Vi måste alla lära oss att känna igen den uråldriga rasismen, vilken form den än antar.
Gå till toppen