Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

För egen maskin

En cyborg är en sammansmältning mellan människa och maskin, en cybernetisk organism. Att para människans psyke med en maskins exakthet, vare sig det gäller artificiella lemmar eller sinnesskärpande hjärnimplantat har för länge sedan gått från populärkulturella fantasier till högst aktuell nanomedicinsk forskning.
För trettio år sedan sa jag: Datorer? Hellre döden. Utan papper och skrivmaskin kan man inte tänka.
Det var då, det.
Min Mac är på service. Hos doktorn.
I min arrogans räknade jag inte med förlust och saknad. I evighet har jag värjt mig mot tanken på datorn som en manifestation av min person(lighet). En maskin är en maskin, lika utbytbar som en glödlampa. Därför kom det som en överraskning att fantomsmärtan var så stark. Skrivbordet gapar tomt. En frånvaro, inte en fri yta. Serviceavdelningen har inte ens börjat titta på min maskin. Maskin? Där ligger den alldeles ensam på en hylla. Kanske har den sällskap av några högpresterande pc, men utan mig är den stum, säger jag mig. Att ingå i föreningar är mänskliga fundamenta. Käppen, glasögonen, gåspennan, pacemakern, protesen, datorn. Så det är detta som är cyborgens kärna.
Gå till toppen