Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Magnus Eriksson: Därför borde män inte kalla sig feminister

I riksdagens partiledardebatt, tidigare i somras, kom frågan om Fredrik Reinfeldt och feminismen upp på nytt. Reinfeldt framhärdade i att inte kalla sig ”feminist”. För det har han kritiserats. Men Reinfeldt gjorde rätt.
Jag tycker också att Folkpartiet fånar sig när de nu går till val med affischer på Jan Björklund och slagordet ”Feminism utan socialism”. Det borde räcka med ordet ”liberalism”, för att fånga in de jämställdhetskrav som partiet hävdar.
Jag kallar mig inte heller feminist, inte på grund av motstånd mot feministiska krav och problemformuleringar utan för att män ska låta bli att kalla sig feminister.
Historiskt är feminismen en rörelse för kvinnor, baserad på kvinnors erfarenheter. Problemen identifieras och formuleras av kvinnor. Som man kan jag ta ställning till dessa, som liberal anser jag det mesta vettigt.
Ty de feministiska kraven är i grunden självklara. Det finns en reell ojämställdhet i arbetslivet. Yrken som traditionellt utövats av kvinnor är lönediskriminerade. Ofta tänker vi också alltför vanemässigt i termer av ”manligt” och ”kvinnligt”.
Samtidigt tror jag att till exempel Schymans krav på kvoterade bolagsstyrelser är lika relevant för underbetalda kvinnor i handeln, vården och omsorgen som Ebba Witt-Brattströms professur på sin tid.
Men när män kallar sig feminister innebär det ett intrång i kvinnors rätt att själva formulera sina erfarenheter. Manliga politiker som lägger ut texten om feminismen påminner mig om Edward W Saids analys av New York Times artiklar om Oktoberkriget, där den arabiska ståndpunkten tolkades av en tidigare, amerikansk ambassadör i Mellanöstern.
När män kallar sig feminister rymmer det en biton av det representationstänkande som Said analyserade. Den Andra talar inte för sig själv; hen måste representeras. Gayatri Chakravorty Spivaks analys av den tystade subalternen tangerar problemet.
Överdriver jag? Goda, manliga svenska politiker vill väl inte tysta kvinnorna? Naturligtvis inte, men likväl intar de ett utrymme där kvinnor historiskt formulerat sina egna erfarenheter.
lektor i kreativt skrivande, Linnéuniversitetet
Gå till toppen