Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Williams hade en exceptionell bredd

Robin Williams är död, skriker svarta bokstäver i telefonens nyhetsapp. Jag hamnar omedelbart i 1989.

Anna Hellsten minns Robin Williams.Bild: Mark J Terrill / AP
Vi sitter i en biosalong, en årskull sextonåringar som slussats ner till stans enda biograf för att se film på lektionstid. Det är stojigt, störigt. Efteråt är det knappnålstyst. Vi går därifrån med sinnet fyllt av bilder av unga män med mörkblå duffel, med drömmar om lärare som håller kärleksförklaringar till konst och kultur och egensinne. I genren gymnasiefilmer finns fortfarande ingen mäktigare än ”Döda poeters sällskap”, en berättelse om vikten av att våga tänka själv, förmedlat av Robin Williams besjälade lärare som står i bjärt kontrast till femtiotalets tillknäppta och hårdföra mansideal.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen