Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Yazidierna – det utvalda och bortglömda folket

Yazidierna i norra Irak förföljs av muslimska fanatiker. Men vilka är egentligen yazidierna? Ingmar Karlsson reder ut begreppen.

Vilka är de yazidier som nu hotas av ett folkmord? Etniskt är de kurder. Olika teorier har framförts om religionens ursprung. Den har förmodligen grundats av en sufisk mystiker, shejkh Adi, i början av 1000-talet i de trakter nordost om Mosul där dagens tragedi utspelas och där deras främsta helgedom ligger. Deras tro är synkretistisk med element inte bara från islam och kristendomen utan även judendomen, zoroastrianismen och manikeismen.
Yazidierna betraktar sig som ett av Gud utvalt folk. De anser sig härstamma från Shahid, som de betraktar som Adams ende son. Han sägs ha fötts ur ett under nio månader tillslutet krus innehållande Adams säd. Ett annat krus med Evas ägg producerade endast gift. Denna bakgrund gör att de betraktar sig som ett utvalt folk som inte får beblanda sig med resten av mänskligheten som härstammar från Adam och Eva.
Yazidierna tror på en Gud som skapat världen tillsammans med sju änglar. Den främste av dessa, Melek Taus, kallas också Shaitan (satan) och är således identisk med Lucifer. Efter 7 000 år i helvetet fyllde han sju stora krus med ångertårar och fick förlåtelse och ställning som Guds ställföreträdare. Dyrkan av honom har lett till att yazidierna felaktigt kommit att betraktas som djävulsdyrkare.
Helvetets existens förnekas således. I stället tror de på själavandring. Goda återföds som människor, ondas själar återuppstår i olika djurkroppar. De obligatoriska inslagen i religionsutövningen är få. Enskild bön riktad till Melek Taus hålls varje dag vid solens upp- och nedgång och när månen visar sig och försvinner. En yazidier skall då vara vänd mot sol eller måne och gå runt en rest sten.
Varje individ föds och växer upp i ett teokratiskt kastsystem och gifter sig inom sin kast. Den viktigaste, shejkerna, utgörs av sju familjer som sägs vara ättlingar till änglar. I de religiösa ceremonierna används kurdiskt talspråk men de två heliga böckerna är skrivna på arabiska. Den religiösa traditionen förs därför framför allt vidare muntligt och få personer är insatta i alla mysterier. I den heliga ”Svarta boken” uppräknas en rad förbud, till exempel mot att använda mörkblå färg och mot att äta sallad, gröna bönor och fisk, av vördnad för profeten Jonas. Lördag är vilodag och onsdag helig dag. Yazidierna har sin egen tideräkning som av okänd anledning börjar år 292 efter Kristus. Nyårsdagen infaller den första onsdagen i april.
Yazidiernas historia är en enda lång berättelse om lidande och förföljelser dels därför att de inte som kristna och judar haft en skyddad ställning som ”Bokens folk”, men framför allt för att de felaktigt betecknats som djävulsdyrkare.
Tid efter annan, speciellt när fundamentalistiska strömningar varit starka har heliga krig proklamerats mot dem.
Vid mitten av 1800-talet började yazidiernas existens och utsatta situation uppmärksammas i Europa. Kristna, även svenska, missionärer kom i kontakt med dem och interventioner gjordes i Istanbul men 1892 råkade de ut för den kanske värsta pogromen i sin historia. De hotades med total utrotning om de inte övergav sin religion och övergick till islam. När de vägrade attackerades Sinjar och helgedomen, shejkh Adis grav, förstördes.
Efter det första världskriget tydde sig yazidierna i Irak och Syrien till de brittiska respektive franska mandatärmakterna och kunde – med undantag för ett uppror mot regeringen i Bagdad i mitten av 30-talet som krossades – utöva sin religion i relativ frihet.
I Turkiet fortsatte svårigheterna. Ett stort antal dödades under mellankrigstidens kurdiska uppror, där de deltog på kurdernas sida mot regeringen i Ankara. De överlevande flydde i stor utsträckning till Irak, Syrien och Georgien och Armenien, där de hade trosfränder.
Den tyska människorättsorganisationen Gesellschaft für bedrohte Völker uppskattade i början av 1990-talet antalet yazidier till 300 000 i Armenien och Georgien, 100 000 i Irak och 20 000 i Syrien, medan antalet i Turkiet skulle ha sjunkit till några få hundra 1988 mot 20 000 1980 och omkring 10 000 vid 1900-talets början.
I dag finns bara ett fåtal familjer kvar i Turkiet. I Syrien hade yazidiernas antal sjunkit drastiskt redan före inbördeskriget, i synnerhet i områdena vid turkiska gränsen nordväst om Aleppo som i förra seklets början var helt yazidiska.
Uppskattningarna om deras antal i Irak i dag varierar mellan 150 000 till 300 000. Yazidierna i Sinjar drabbades av ett hårt slag när Saddam Hussein 1970 deporterade 20 000 till södra Irak men fram till den tragedi som nu utspelas har de utgjort en stor lokal majoritet och kunnat leva under relativt fredliga omständigheter och fritt utöva sin religion i sitt svårtillgängliga ursprungsområde.
Den utsatta situationen i Turkiet och i Syrien har sedan många år lett till en utvandring till Europa, framför allt till Tyskland där det i dag finns omkring 60 000. Yazidier har under senare år också sökt sig till Sverige i ökad omfattning. Uppskattningsvis är antalet i dag omkring 6 000 med en koncentration till Skåne.
Det folkmord som nu pågår är därför en tragedi som direkt angår oss.
Gå till toppen