Kultur

Lavinfara i stabil familjeidyll

Passiv aggressivitet och obekväma sociala situationer i "Turist"

Turist

Genre: Drama. DirectedBy: Ruben Östlund. Actors: Johannes Bah Kuhnke, Lisa Loven Kongsli, Kristofer Hivju, Fanni Metelius, Clara Wettergren, Vincent Wettergren. Country: Sverige/Norge/Danmark. PublishYear: 2014.
De smilar upp sig inför fotografen i skidbacken, mamma och pappa, storasyster och lillebror. ”Lägg armen om er fru!”. Klick. Så är kärnfamiljens skidsemester förevigad. Även om du aldrig varit i alper eller fjäll är inledningssekvensen till Ruben Östlunds nya film omedelbart igenkännbar: det är så här ”kvalitetstid med familjen” ser ut, på sociala medier och i resebyråernas sportlovskampanjer.
Men den harmoniska kompositionen har knappt hunnit lagras i minneskortet förrän regissören börjar dissekera de underförstådda värden som styr relationen mellan pappa Tomas (Johannes Bah Kuhnke) och mamma Ebba (Lisa Loven Kongsli). När en lavin hotar restaurangterrassen där familjen äter lunch överger Tomas Ebba med barnen Vera och Harry (Clara och Vincent Wettergren) för att sätta sig själv i säkerhet. Lavinfaran visar sig vara falskt alarm, men Tomas agerande vänder upp och ned på förväntningar och rutiner.
Han kan inte erkänna vad som faktiskt hänt utan låtsas som ingenting, och hon är inledningsvis som paralyserad av chocken. Men snart börjar ilskan och besvikelsen koka och när Ebba berättar för andra resenärer om händelsen som Tomas inte vill kännas vid är relationskrisen ett faktum. Tomas kompis Mats (Kristofer Hivju) och hans unga flickvän Fanny (Fanni Metelius) dras in som vittnen till den eskalerande konflikten. Dessutom börjar Fanny som i en dominoeffekt ifrågasätta Mats värderingar.
Till slut ligger hela familjen på golvet i hotellrummet och hyperventilerar i en pöl av tårar. Även om skådespelarprestationerna är mycket bra överlag är det framförallt Loven Kongslis insats som bränner sig fast; med subtila skiftningar i ansiktsuttryck, kroppsspråk och röstläge förmedlar hon spänningarna som uppstår när ansvaret gentemot barnen balanseras mot insikten om Tomas betett sig som Costa Concordias ”Kapten Ynkrygg”.
Östlunds förra film ”Play” triggade en hetsig debatt kring identitetspolitik, etniska stereotyper och tolkningsföreträde, och filmaren anklagades för att ha gjort sig till Sverigedemokraternas nyttiga idiot. ”Turist” lär knappast bli lika kontroversiell; laviner må dåna och manlighetsideal brisera, men Östlund rör sig på en arena där han har full koll. Som frånskild tvåbarnsfar, vars examensprojekt från filmhögskolan var en tillbakablickande dokumentär om de egna föräldrarnas skilsmässa har han samlat på sig stoff som kommer väl till pass i en spelfilm om relationskriser. Och bakgrunden som skidfilmare bidrar till att han lyckas förvandla alpinturismens märkliga maskineri med snökanoner, liftsystem och lyxiga hotellkomplex till en fascinerande spelplan för sitt kammarspel.
Filmens avslutande sekvens påminner om bussresan i ”De ofrivilliga”, och regissören visar återigen sin talang för att skildra gruppbeteenden. Passiv aggressivitet och obekväma sociala situationer har alltid spelat en viktig roll i Östlunds filmer, och i ”Turist” ligger det komiska stråket hela tiden precis under ytan. Men det är förstås mer ångestladdad humor à la Bergmans ”Scener ur ett äktenskap” än ”Sällskapsresan II”. Om den speciella humorn och den precisa berättarstrukturen känns igen signalerar valet av fotograf ett skifte. Med Fredrik Wenzel (”Man tänker sitt”) rör sig bildspråket bort från den minimalistiska ”dolda kameran”-känsla som präglat Östlunds visuella stil sedan debuten med ”Gitarrmongot”. Med färre avståndsbilder och en mer rörlig och intim kamera blir berättandet mjukare, och rollfigurernas känslomässiga reaktioner lyfts fram. I en scen där filmduken flyter samman med snön närmar sig filmskaparna nästan det P. Adams Sitney kallade lyrisk film.
Även ljudmässigt skiljer sig ”Turist” från det dokumentärlika ljudet i tidigare Östlundfilmer: en dragspelstolkning av ett stycke ur Vivaldis ”De fyra årstiderna” blir ett oväntat (och därför lätt komiskt) musikaliskt tema, medan mullret från detonerande lavinsprängningar stegrar dramatiken. Ljudbilden bidrar till känslan av att skidorten är en artificiell miljö, som en rymdstation befolkad av rika familjer i galonkläder.
Med en genomgående distanserad kamera skulle en hel del av nyanserna i skådespeleriet gå förlorad, så den estetiska förändringen är befogad. Det finns ingen anledning att låsa sig vid statiska långa tagningar för sakens skull. Däremot blir ”Turist” vag i konturerna efter det sista, klimatiska grälet. Skärpan avtar och det hindrar filmen från att bli en riktig fullträff. Men dessa scener från en skidsemester bildar ändå en sevärd och underhållande film.
Östlund är suverän på att hitta humor och spänning i vardagliga detaljer, från besväret med att kränga av sig en otymplig overall för att kissa till eltandborstarnas monotona symfoni över badrummets kvällsrutiner, med en partner som ofelbart kommer att glömma att spola och fälla ner toalettlocket.
Gå till toppen