Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

De som lägger ut texten

En god undertext ska vara så ledig att den knappt märks. Men prispressen i branschen har gjort att Sveriges mest lästa översättningar har blivit sämre.

Om man är riktigt bra kan man skriva nästan lika snabbt som man pratar.”
I ett svisch hamnar meningen på Annika Wiehagers datorskärm. Nästan samtidigt som hon uttalar den.
Hon har tagit en paus i sitt arbete för att demonstrera sitt speciella tangentbord. Det har dubbla lodräta rader med konsonanter på sidorna, och en med vokaler i mitten.
Med avancerade fingergrepp knappar hon fram fler ord på skärmen: strand, stol. Hon kan trycka ner ”s” och ”t” samtidigt – programvaran förstår i vilken ordning bokstäverna ska komma. Om hon ska skriva ”tsar” får hon använda ett kortkommando.
Annika Wiehager, som har en medaljong i form av en testbild i en kedja om halsen, jobbar som undertextare på SVT.
Fingerfärdigheten arbetade hon upp under sin tid som direkttextare – alltså den som i direktsändning sitter och simultantextar.
Nuförtiden består hennes arbetsuppgifter av att lägga textremsor till förinspelade program, så hon behöver inte skriva lika snabbt som någon pratar. Men av vana använder hon fortfarande sitt gamla direkttextartangentbord istället för ett vanligt.
När vi knackar på dörren till hennes kontor i tv-huset i Stockholm är hon mitt uppe i ett avsnitt av ”Sommarlov”, som sänds direkt från Malmö på vardagarna, men som spelas in i förväg till helgen.
Hon textar alltså från svenska till svenska. Dessa remsor kommer tittarna sedan att kunna knappa fram via text-tv. Ett sätt att tillgängliggöra innehållet för hörselskadade personer.
För tio år sedan var ungefär tjugofem procent av SVT:s egna förinspelade produktioner försedda med valbar text. Nu är siffran åttio procent, och vid årsskiftet ska den, enligt sändningstillståndet, vara uppe i hundra.
– Det är ett par tusen timmar, men det ska vi nog klara, säger Magnus Rönnlid, chef på SVT Undertext.
Han visar oss runt på avdelningen där han basar över sjuttio anställda.
Malin Westfelt gör bland annat text till kulturprogrammet ”Kobra”. Men hennes baby är ”Babel”. Det är hon som översätter alla intervjuer med utländska författare, och hon sitter med i studion under inspelning. Intervjuerna görs alltid på engelska, eller danska eller norska, för att studiopubliken ska kunna hänga med.
Under säsong är det fullt upp med de egna programmen. Nu när det är sommar passar hon på att översätta en BBC-producerad första världskriget-serie som ska gå på SVT i höst. Ibland tar hon också tjänstledigt för att översätta romaner. På hennes skrivbord ligger Maggie O’Farrels ”Sommaren utan regn”, som hon har klätt i svensk språkdräkt.
– När jag översätter tv har jag hjälp av mimik och kroppsspråk. I en bok måste jag försöka följa författarens intention, samtidigt som allt måste komma från mig, säger hon.
– Den här boken har mycket dialog, och det passar mig väldigt bra – det är ju det vi sysslar med här.
Men all undertext görs inte i tv-huset. Tidigare hade SVT egna frilansare knutna till sig. Men 2006 bestämdes det att en del av arbetet skulle ut på entreprenad. Då fanns det farhågor om att kvaliteten skulle sjunka, men enligt Magnus Rönnlid har de inte besannats.
– Vi ställer väldigt höga krav på våra underleverantörer, och det finns tydliga specifikationer på vad vi förväntar oss.
Kontoret andas retro med sina kobratelefoner och sextiotalsmöbler. Svensk Medietext håller till i de så kallade dragspelshusen på Kungsholmen i Stockholm.
Vd Nicholas Ryderås var tidigare anställd på SVT Undertext. När SVT 2006 bestämde sig för att upphandla en del av undertextningen startade han företaget tillsammans med några kollegor.
Svensk Medietexts största kund är just SVT, men man har också uppdrag åt TV4 och Axess TV. Och så gör man en hel del textning till dansk public service – danskarna kan nämligen se cirka tjugo timmar i veckan av SVT:s egna produktioner med danska undertexter, medan vi i Sverige får hålla tillgodo med danskt tal när vi tittar på deras kanaler.
De elva heltidsanställda jobbar mest med administration. Själva undertextningen sköts av drygt femtio frilansare, som arbetar på beting, och får betalt per textremsa. Arvodet är detsamma oavsett svårighetsgrad på det som ska textas. Man får alltså jobba olika hårt för samma pengar, men det brukar jämna ut sig i slutändan, säger Nicholas Ryderås.
– Ibland kanske man gör ett tv-program som ”Engelska antikrundan”, där det är babbel, babbel, babbel. Det blir ju ganska många texter. Samtidigt är det rätt svårt eftersom det är mycket specialterminologi. Sedan kan man sitta med en långfilm med mycket mindre dialog. Fast då är pratet å andra sidan manusskrivet och därför grammatiskt korrekt. Det blir lite gungor och karuseller.
Han leder oss in i biblioteket där bokhyllorna är fulla av dvd-skivor och lexikon. Han bjuder på kaffe och kaka, och berättar att de flesta av företagets frilansare har en språkvetenskaplig bakgrund. För att få uppdrag av Svensk Medietext måste man behärska ett språk utöver engelska. Men eftersom det, enligt Nicholas Ryderås, finns ”en hajp kring att jobba med media” kommer det in en hel del spontanansökningar från mindre meriterade.
– Många som hör av sig är sådana som tycker att de är bra på engelska för att de har varit utbytesstudenter i USA någon termin. Men sedan kan de inte skriva begriplig svenska. Och då kan man ju inte översätta.
En bred allmänbildning är en förutsättning. Helst ska man ha specialkunskaper i något ämne också.
Nicholas Ryderås nämner en av de största utmaningarna för en undertextare: Nobelföreläsningarna.
– De är ofta på en sådan nivå att det inte finns någon akademisk terminologi på svenska, eftersom de flesta svenska forskare forskar på engelska. Då får man nästan sitta och uppfinna svenska ord. Det är svårt, men det går.
Själv halkade han in i branschen på 1990-talet. Han var nybakad ekonom, men hade också läst tyska och franska på universitetsnivå. När Sverige gick med i EU fanns det en massa dokument som behövde översättas till svenska.
Detta jobbade Nicholas Ryderås med i Bryssel under några år, innan han flyttade hem till Sverige och hamnade på SVT.
Han reser sig från den gröna soffan och tar fram en slangordbok från 1963 ur bokhyllan.
– Vet ni vad ”jabba” betyder? Det betyder dansa. Hade jag aldrig hört talas om.
Han beskriver yrket som ett hantverk, och dess utövare som extrema språknördar. En god undertext ska tittaren knappt märka av. För att åstadkomma detta krävs många timmars research och bearbetningar.
– Om man ska översätta en gammal film, eller en ny film som utspelar sig på exempelvis 1960-talet, då kan man ju inte översätta det som sägs till dagens slang. Man kan ju inte skriva ”fett kul” eller ”fan vad grymt”. Då skulle även ungdomar reagera: ”Så sa man väl inte då?”
Sedan han började har branschen förändrats drastiskt. För några år sedan var Svensk Medietext den största leverantören av undertext av biofilm i Sverige. Nu har många av de stora filmbolagen centraliserat textningen i London.
– De gör en engelsk mastertext, en transkribering av allt som sägs i en film. Denna översätts sedan till en massa olika språk. Det är dåligt betalt, ofta inga professionella översättare, och i regel får de inte se filmen heller.
När filmen sedan ska föras över till dvd måste man bearbeta texten; på en stor bioskärm klarar man fler texter och rappare tempo än på en hemma-tv. Men denna bearbetning är nuförtiden minimal, enligt Nicholas Ryderås.
Annat blir det när filmen slutligen ska visas på tv. I alla fall om SVT sänder den.
– Då måste man göra en helt ny översättning. För de har så höga kvalitetskrav.
SVT, med sitt public service-uppdrag, är unikt. Branschen i övrigt präglas av en massiv prispress – vilket har lett till en allmän kvalitativ nedgång på undertexterna. Till att ”primeminister Fredrik Reinfeldt” kan bli ”premiärminister Fredrik Reinfeldt”. Till att ”convertible” kan bli konvertibel, trots att en bil utan tak syns i bild. Till att ”silicon” blir silikon och inte kisel. Till att språkskämt och idiomatiska uttryck översätts rakt av, och att anglicismerna är fler än någonsin förr.
Allt för att mer och mer ska textas, till allt lägre kostnader. Värst är streamingtjänsterna och de smalare kanalerna, enligt Nicholas Ryderås.
– På Discovery Channel, som jag visserligen inte har längre, är det sjukt dåligt ibland. Många gånger har de inte ens brytt sig om att konvertera måttenheter. En mile kanske de flesta vet vad det är. Men hur många vet vad en ounce är?
Nicholas Ryderås har hört talas om försök med autogenererad text, likt Google Translate, som någon sedan bara sitter och redigerar. Många företag lägger ut tidskodningen – det vill säga ett slags färdiga mallar med tomma textremsor som ska fyllas – i låglöneländer, vilket gör att man kan sänka de svenska översättarnas arvoden.
Förra året gjorde Kulturnytt i P1 en granskning av undertextarnas villkor. Den visade bland annat att de flesta textföretag överskattar hur mycket text man kan förväntas leverera per dag. Och eftersom de flesta betalar sina undertextare per minut leder det till löner som knappt går att leva på.
På Svensk Medietext betalar man per text, vilket enligt Nicholas Ryderås är ett mer rättvist system. Men trots att SVT, som betalar bättre än alla andra, är deras största kund är det svårt också för deras frilansare.
– Är man skicklig och effektiv kan man få ihop en normal månadslön. Men det är dåligt betalt i den här branschen, och det blir sämre.
Nuförtiden är Nicholas Ryderås mest vd, men ibland tar han sig tid att texta en biotrailer. Idag har han precis blivit klar med den till ”Dum & Dummare 2”. Det två minuter långa klippet tog två timmar i anspråk.
– Folk förstår inte hur lång tid en översättning tar. Många tror att en undertextare sitter med elektroder kopplade till en skärm och hör vad som sägs och tänker in texterna i realtid.
Det går att skriva nästan lika snabbt som någon pratar. Men det blir en del korrfel.
Det är Rapports 16-sändning i SVT-huset, och direkttextaren Victoria da Silva sitter med fokuserad blick och händerna på sitt tangentbord. När nyhetsuppläsaren påannonserar ett inslag är texten förprogrammerad efter manus. Men när USA-korren Stefan Åsberg intervjuas direkt via länk dansar hennes flinka pianofingrar fram över tangentbordet.
Efteråt berättar hon att det är viktigt att våga klippa av en mening och haka på igen, istället för att sitta och korrigera.
Hon undviker helst att texta Carl Bildt, eftersom han pratar så fort och använder många ord.
– Men Göran Persson är väldigt bra, han pratar lugnt och med en skön rytm, säger hon.
Några meter bort sitter nyhetsöversättarna. Det är de som översätter och lägger text till reportagen som korrarna sänder hem.
Det här skulle kunna vara en vanlig het sommardag med nyhetstorka, men under vårt besök är det högt tryck, med kriget i Gaza och det nedskjutna planet i Ukraina.
Ibland kan reportagen komma in en dag i förväg. Men i dag fick Olle Öfverberg in tre inslag en kvart före sändning.
– Netanyahu var med, så jag fick ringa tolk. Jag kan inte hebreiska, säger han.
SVT har ett expertregister på närmare 600 personer med olika språkkompetenser, som är schemalagda olika tider på dygnet, för att någon ständigt ska vara tillgänglig på telefon. Inslaget spelas upp bit för bit och tolken på andra sidan luren berättar vad som sägs.
Ibland går det fort, ibland tar det längre tid. Olle Öfverberg minns ett kort inslag från en presskonferens under Fukushima-olyckan i Japan. 10-15 sekunder som tog en timme att översätta eftersom det rabblades en massa underavdelningar till IAEA, som måste få en motsvarighet på svenska.
– Det är det som är så roligt med det här jobbet, att det kan handla om allt från BMX-cykling till världspolitik, säger kollegan Eva Nilo.
Ofta kan de planera sändningarna. Men om någon stor nyhetshändelse skulle uppstå gäller det att man hela tiden har beredskap för att, som Magnus Rönnlid säger, ”snabbt som fasiken gå över till direkttextning”.
Också här har SVT krav på sig att öka tillgängligheten. I dagsläget är 55 procent av de direktsända programmen textade. Det ska öka med fem procent varje år. För att säkerställa återväxten på direkttextare har SVT nu tagit initiativ till att väcka den insomnade direkttextarutbildningen på Södertörns folkhögskola, som startar igen i höst. Där kommer eleverna att drillas i fingerfärdighet och simultankapacitet. Magnus Rönnlid beskriver det som ett framtidsyrke. SVT har länge velat anställa fler, men har inte hittat rätta kompetensen.
Man kan skriva nästan lika snabbt som någon annan pratar. Men det blir trots allt en liten fördröjning.
Magnus Rönnlid berättar att det just nu pågår ett projekt, efter ett beslut fattat av regeringen, för att ta fram röstigenkänningsapparatur. Då kommer man att kunna prata in texterna, genom att upprepa vad som sägs i rutan fast med ett mer tillrättalagt, staccatoartat tonläge.
Kanske kommer det då att bli lite lättare för Victoria da Silva att hålla jämna steg med Carl Bildt.

Undertext i siffror

40. Så många tecken, i genomsnitt, innehåller en textremsa.
6. Minst så många sekunder ska två fullmatade textremsor ligga i bild.
1 sekund ska ett kort uttryck som ”Kom igen då!” ligga i bild.
5. Så många arbetsdagar tar det ungefär att undertexta en långfilm.
800. Så många textremsor innehåller en genomsnittlig långfilm på en timme och fyrtio minuter.
Gå till toppen