Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "Burma är en diktatur. Omvärlden har överskattat reformerna i landet."

Sverige har numera officiell representation i Burma, svenskt bistånd har fördubblats och allt fler svenska företag verkar i landet. Allt detta måste användas till aktiv påtryckning för att civilsamhället och oberoende medier ska tillåtas verka fritt och utan repressalier.
Det skriver Jerker Ekvall och Shantana Shahid, ordförande respektive informationsansvarig i Svenska Burmakommittén.

Burmas fria röster tystas igen. Den senaste tidens bakslag för journalister och människorättsförsvarare i Burma/Myanmar visar att omvärlden överskattat reformerna i landet.
Om Burmas historiskt viktiga övergångsprocess från diktatur inte ska avstanna måste Sverige och EU tydligt markera mot det förtryck som åter kuvar Burmas civilsamhälle och fria medier.
Nyligen dömdes fem burmesiska journalister till tio års hårt straffarbete för ett reportage om en påstådd kemvapenfabrik som tillhör landets militär. När kollegor till dem anordnade en fredlig manifestation mot domen åtalades ett femtiotal för att ha brutit mot lagen om församlingsfrihet.
I mellersta Burma protesterar allt fler bönder mot att regimen konfiskerar deras mark. Lagar om församlingsfrihet och uppvigling tillämpas flitigt för att åtala dem.
Till och med i storstaden Rangoon, där den politiska atmosfären är mest öppen, använder regimen rättsliga åtgärder och invecklade regelverk för att försvåra arbetet för demokrati- och människorättsaktivister.
Situationen för minoritetsbefolkningar i Burmas konfliktområden – dit få oberoende ögon når – är än värre. FN har särskilt uttryckt oro för godtyckliga arresteringar och tortyr av rohingyas och kachiner. Två exempel: Bonden Brang Yung torterades och dömdes till 21 års fängelse anklagad för att vara medlem i kachinernas motståndsrörelse, den 74-årige aktivisten Kyaw Hla Aung, som tillhör den muslimska minoriteten rohingya, har hållits häktad utan rättegång i 13 månader – i förra veckan förlängdes hans häktning ytterligare.
I sommar har FN tillsatt en ny rapportör för mänskliga rättigheter i Myanmar, Yanghee Lee. Efter sin första uppdragsresa till landet betonar hon särskilt de skrämseltaktiker och trakasserier som medier och civilsamhället utsätts för och hur rättssystemet används för att kriminalisera och hämma desamma. Det är djupt problematiskt eftersom yttrande- och församlingsfrihet är centrala rättigheter för Burmas demokratiseringsprocess, inte minst inför de allmänna val som ska hållas nästa år.
EU införde sanktioner mot Burma på 1990-talet på grund av landets allvarliga människorättssituation och krävde ett villkorslöst frisläppande av alla politiska fångar. År 2012 lyfte EU sanktionerna utan att kravet uppfyllts. Att hundratals politiska fångar släppts, om än villkorligt, ansågs tillräckligt.
I fjol lovade Burmas president Thein Sein att alla politiska fångar skulle släppas fria. Men det löftet har han inte hållit, tvärtom har utvecklingen gått bakåt sedan landets historiska fångamnestier 2012.
Det är hög tid att Sverige och EU ställer Burmas regering till svars för dess brutna löften om att landets politiska fångar ska frisläppas.
Burma är en diktatur. Den pågående reformprocessen är toppstyrd, och att den kommer att leda till demokrati är inte givet. Om landet ska demokratiseras och valen 2015 bli ett meningsfullt steg i den riktningen, krävs ett tryck underifrån, ett aktivt civilsamhälle och medier som kan fylla sin granskande roll.
Sverige har numera officiell representation i Burma, svenskt bistånd har fördubblats och allt fler svenska företag verkar i landet. Allt detta måste användas till aktiv påtryckning för att civilsamhället och oberoende medier ska tillåtas verka fritt och utan repressalier.
Jerker EkvallShantana Shahid
Gå till toppen