Staffanstorp

Både tysta och skällande vovvar var på banan

Hundägarna droppade in lite pö om pö, precis som regnskurarna. Det var glatt humör och viftande svansar i tältet med en aktivitetsbana för hundarna.

Christina Krol är arrangör och hade med sig två egna hundar. En av dem var tyst som vanligt.
– Basenji kan inte skälla, det är den enda rasen i världen som inte skäller. De är nära släkt med vargen, så de ylar lite.
Morrning och joddling står också på repertoaren.
Christina Krol, som är hundinstruktör och uppfödare, liknar sin hund vid en katt.
– Den är renlig men lyder inte så bra, och smiter lätt.
Men hunden verkar road av banan med slalom, tunnel, vippbräda och stege.
– Det gäller att aktivera hunden och de tycker det är roligt. För många hundar blir det inte mycket mer än promenader i vardagen. Här kan man använda både mental träning och balansträning, säger hon.
Christina Krol säljer böcker också, bland annat häftet ”Hundtecken” som hon skrivit själv. Det handlar om att använda tecken istället för röst när hunden ges kommandon. Christina Krol är döv och använder bara tecken till sina hundar.
– Hundar är mer uppmärksamma på tecken. Man får ögonkontakt och det är det viktiga. Hunden blir mer lugn och harmonisk när ingen skriker på den. Och bland människor som pratar hela tiden kan hunden bli förvirrad.
Christina Krol slår ihop sina korsade pekfingrar och det betyder godis. Att föra handen till axeln betyder att det är dags att gå ut. Hemma hos Christina Krol är det ingen envägskommunikation, hon har stor hjälp av sina hundar.
– Om det ringer på dörren och jag missar blinket från lampan, för att det kanske är för ljust, så kommer hunden och hämtar mig, säger hon.
Det finns tränade signalhundar för hörselskadade men Christina Krols hundar är inte specialtränade på det viset.
Inger Wihlborg har med sig collien Kim.
– Han vallar runt mig från klockan åtta på morgonen tills han lägger sig, säger hon och klappar sin hund.
Kim har stannat vid en vippbräda och behöver inte fortsätta banan.
– Den smällde och det gillar han inte. Han klarar inte banor så bra, men vi har en tunnel hemma, säger Inger Wihlborg.
Hon har haft collie i många år och hennes föräldrar var hunduppfödare. Dessutom kom filmerna om Lassie när hon var ung. Colliehundar är inte lika vanliga längre och Inger Wihlborg tror att det beror på att deras päls kräver en hel del skötsel.
– Annars är det en lätt hund. Collien har ett kynne som passar mig och man behöver prata med den bara. Men de är känsliga och man får inte ryta, säger Inger Wihlborg.
Utanför tältet står en hund som vill in och gnyr. Det blir en hel del skall och viftande svansar när så många hundar är på samma plats. En del skäller och rycker i kopplet medan andra står tysta och betraktar.
Gå till toppen