Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Dawit behöver oss alla

I lördags genomlevde Dawit Isaak sin 4710:e dag som fånge. Tretton år av liv, inspärrad i en cell som inte är mer än några steg bred. Den eritreanska regimen fortsätter att hålla honom fången. På Dawits 4710:e fångdag besökte jag den kopia av hans cell som finns uppställd på Malmöfestivalen, och satt inlåst i femton minuter. Tänk att sitta så, år ut och år in. Att svältas. Att förnedras. Att leva med hettan, stanken. Hoten och misshandeln. Skild från sin familj, sina vänner.
Andreas Norman framför Dawit Isak-cellen på Gustaf Adolfs torg.Bild: Privat
Utanför cellkopian hör man festivalen larma. Sorlet av människor i frihet.
Eritreas president Afewerki säger: Sverige har inget med oss att göra.
Nej, Sveriges tysta diplomati har inte lett till Dawits frigivande.
Idag kan svenska myndigheter inte ensamt häva dödläget. Det krävs politiska ledare som kan påverka president Afewerki. Afrikanska ledare. Det krävs även engagemang från stater som talar ett maktspråk som regimen i Asmara förstår. Den juridiska vägen att anmäla ledande politiker i Eritrea för brott är ett innovativt sätt att sätta press på Afewerkis regim. För att någonsin bli fri, behöver Dawit oss, en envis opinion. Som inte glömmer. Som säger: Släpp honom.
Dörren öppnas. Femton minuter har gått. Dawit sitter fortfarande kvar.
Gå till toppen