Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Bosse Persson

Bosse Persson från Malmö har avlidit i en ålder av 72 år.
Bosse Persson.Bild: Ove Jonsson
Den skäggige gubben har följt människan genom historien: Den kloke Saturnus, den druckne Silenus och den för oss så älskade Sankt Nicolai – Jultomten.
Vi behöver den här figuren i våra liv. Ibland som varnagel, men oftast som en vänlig och generös man.
Malmö har länge haft sin egen ”skäggige gubbe” – Tomten – förkroppsligad av Bosse Persson. Han har stått på Södergatan eller utanför Systembolaget med sin bössa, sina skyltar med bilder av svältande barn, sin grå rock och sin röda toppluva, ofta inbegripen i samtal med ett förundrat barn som dragit slutsatsen att Tomten faktiskt finns, och att han står här, mitt i Malmö, och samlar in pengar till världens barn. Och det är inte bara Malmös ungar som tack vare Bosse har trott på Tomten, utan många är också de vuxna som, efter att ha sett eller talat med den vänlige Bosse, har tänkt att Tomten faktiskt existerar.
Bosse var politiskt och kyrkligt engagerad och hjälpte behövande och utstötta. Han var påstridig och envis och fick därför också fiender; han ansågs ”jobbig”. Jag minns att han en gång berättade för mig hur arg han var då en av Malmös bespisningar beslutat att ta en tia betalt för den mat man serverade åt hemlösa. Då protesterade Bosse och utbrast: ”Vad skall de göra som inte har en tia, då?!” Dagen efter gick han dit och gav tio kronor till dem som behövde. Han var de illa medfarnas skyddshelgon, och jag tror att många resignerat insåg, att så som Bosse är, ja så måste Tomten vara, och i samma stund upplevde man en stor tacksamhet över att Bosse fanns – över att Tomten var på riktigt.
Jag har fina minnen från år 2007 då jag målade Bosse som fadern till ”den förlorade sonen”. Vi tillbringade flera dagar ihop i min ateljé och Bosse älskade att stå modell i vacker kostym från Malmö opera. Han fotograferade flitigt med sin engångskamera, förstorade upp bilderna, plastade in dem och visade sedan runt dem på stan. Han var stolt över sin medverkan.
Länge planerade vi att måla honom som Sankt Nicolai, men det blev aldrig av. Det är jag ledsen över. Men jag känner glädje och tacksamhet över att ha känt Bosse Persson, den riktige och alldeles äkta Tomten.
Vi hoppas att han snart kommer tillbaka till oss.
Johan Falkman, konstnär
Gå till toppen