Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Hylla historien gör Hollande populär

Det ekar dovt av besökarnas steg mellan marmorpelarna inne i Pantheon i latinkvarteren i Paris. Från början var det här en kyrka, men efter den franska revolutionen kastades prästerna ut och byggnaden blev istället ett mausoleum för republikens hjältar, en sorts icke-religiös katedral. Här bevaras askan av framstående författare, politiker och forskare. Att bli begravd här är det finaste som kan hända en fransman.
Vid väldigt speciella tillfällen håller franska presidenter högtidsstunder med maximal pompa och ståt i Pantheon. Det är det som är det besynnerliga med fransmännen. De halshögg sin kung efter revolutionen 1789, men det finns få folk i Europa som är så fascinerade av parader och minneshögtider som fransmännen.
Ingen politiker vågar till exempel ifrågasätta den stora militärparaden på avenyn Champs-Elysées på nationaldagen den 14 juli – en parad som har klara drag av en folkfest i Nordkorea. En presidentkandidat gjorde sig lustig över det 2011 och det misstaget repade hon sig aldrig ifrån.
I Frankrike förväntas nämligen presidenten hålla rollen som folkvald representant som man hackar på som i alla andra länder, och samtidigt förkroppsliga någon form av kungaroll, av folks nåde.
Presidenten förväntas företräda något tidlöst: la grandeur, Frankrikes storhet.
När François Hollande valdes 2012 var det med en slogan att bli en vanlig president. Men det passade inte alls fransmännen. Opinionssiffrorna sjönk som en sten. Visst var fransmännen trötta på Hollandes föregångare, Nicolas Sarkozy, och hans försmak för Rolexklockor och lustjakter, men det var inte en alldaglig president som de ville ha.
De ville ha tillbaka en monark, en statschef som står stram i ryggen framför marscherande soldater och flygande plan i luften.
Det tyckte sig i alla fall presidentens rådgivare märka i början av sommaren. Efter varje minneshögtid till ära av de allierades landstigning i Normandie i juni 1944, den franska nationaldagen den 14 juli, landstigningen i Provençe eller någon annan högtid i samband med 100-årsjubileet av första världskriget så verkade Hollandes dalande siffror bromsa. Kurvan vände till och med, om än bara lite.
Därför missar Hollande numera aldrig ett tillfälle att hylla minnet av stora fransmän som har gjort hjälteinsatser genom historien. I förbifarten passar han på att uppmana medborgarna till samma uppoffringsanda när de måste stå ut med hans senaste skattepålagor. Fransmännen ska inspireras av sina forna hjältar, heter det.
Statsvetare börjar prata om minnespolitik, ett sätt att använda historien till att sätta guldkant på nutiden.
I helgen är det dags igen att hylla historiens vingslag. Då firas befrielsen av Paris efter nazisternas ockupation. Staden organiserar folkliga baler som en vink till de folkfester som spontant arrangerades vid befrielsen i augusti 1944. Förhoppningen är att fransmännen åter ska dansa sida vid sida, oavsett parti- och hudfärg eller klasstillhörighet.
Gå till toppen