– Jag har ett underbart minne av när jag satt i terapisoffan en gång med en otroligt duktig terapeut. Vi pratade om gamla, jobbiga grejer. Så körde jag fast lite. Mitt i den lite avslappnade men tunga stämningen började terapeuten skämta med mig, han drog en massa nonsensskämt. Och mitt där jag hade kört fast började jag istället fnittra. Så blev det som att jag, tamejfan, under tjugo minuters tid gled elegant mellan fnitter, asgarv och gråt. Det var ett ögonblick där jag upplevde att jag verkligen kom någonvart. För mig blev den upplevelsen ett kroppsligt bevis för att humor och skratt verkligen kan göra att man lockar fram verkliga känslor. Jag jobbar som föreläsare och ser att det har präglat mig i att våga använda humor riktigt mycket i mer allvarliga sammanhang.