Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Den franska vänstern dras isär i två falanger

President François Hollande brottas med sin värsta regeringskris sedan han kom till makten.
Efter att ministrarna för bland annat ekonomi, utbildning och kultur hade gjort flera bitska utspel mot den egna regeringens politik fick premiärminister Manuel Valls nog. Den energiske premiärministern sa till Frankrikes president, François Hollande, att presidenten fick välja mellan honom eller de bångstyriga ministrarna.
Myteriet inom regeringen slogs ned. Efter en hel dag av krismöten presenterades en ombildad regering som är mer trogen den mer social-liberala linje som premiärministern står för. Ministrarna på vänsterkanten fick gå. Den avgående vänsterorienterade ekonomiministern Montebourg ersattes med Emmanuel Macron, en 36-årig liberal, före detta anställd på Rotschildbanken och nära medarbetare till presidenten.
En av krisens vinnare finns på den extrema högerkanten.
Flera lås på vår väg mot makten har nu öppnats, myste Front Nationals ledare Marine Le Pen. Hon menade att den kritik som de avskedade ministrarna har riktat mot regeringens politik är argument som Front National alltid har fört fram. I vårens EU-val fick hon stöd av var fjärde väljare genom att förespråka ett slut på åtstramningspolitiken och en vilja att ta en konflikt med EU-institutionerna om Frankrikes ekonomiska politik – främst om budgetunderskottet.
I likhet med flera andra högerledare förespråkar Marine Le Pen nyval. Ett sådant skulle vara ett politiskt självmord för den impopulära sittande vänstern.
Vad som nu håller på att hända i Frankrikes socialistparti är lite vad som skedde i Sverige för hundra år sedan: en splittring av vänstern i å ena sidan en reformvänlig socialdemokrati och å andra sidan ett mer radikalt vänsterparti.
Samtidigt sker en förflyttning av den utövande makten från presidenten till premiärministern. På pappret är Frankrikes president fortfarande är en av västvärldens mäktigaste statschefer. I praktiken är det den lite velige presidenten som dansar efter sin energiske premiärministers pipa.
I den ekonomiska politiken har nu premiärminister Manuel Valls stakat ut om inte vägen så åtminstone reformrytmen. Partiets vänsterkant vill, förenklat, höja löner och bidrag för att få igång konsumtionen och de ekonomiska hjulen. Frankrikes gigantiska skuldberg är inget problem i tider då det nästan råder deflation, menar de.
Högerkanten, med premiärminister Manuel Valls i spetsen, menar att Frankrikes problem inte är konsumtion utan företagens bristande konkurrenskraft. Frankrike måste sälja bättre varor till högre pris eller större volymer till lägre pris. Det har lyx- och flygplansindustrin lyckats med.
Men handelsbalansen visar på dystra siffror. För första gången på tio år håller inte ens spannmålet till fransmännens baguetter tillräckligt hög kvalité, utan måste importeras från Litauen och Storbritannien.
Det råder också akut behov av en förenkling av byråkratin. Små entreprenörer tvingas köpa dyra konsulttjänster för att fylla i snåriga lönebesked på rätt sätt.
För att kunna genomföra reformerna krävde premiärministern rättning i leden och tyst i klassen. Risken är att gator och torg i höst kommer att fyllas med missnöjda demonstranter från vänsterkanten. Eller med besvikna vänsterväljare som går över till extremhögern.

Presidentens ungdomsvänner

När det blåser kallt omger sig Frankrikes president med trogna medarbetare. Några av dem är till och med gamla klasskamrater från Ecole nationale d’administration, ENA, Frankrikes elitskola för offentlig administration. På klassfotot av François Hollandes avgångsklass från 1980 i ENA syns tre personer som idag finns med i det högsta maktskiktet i Frankrike:
Michel Sapin, 62 år, budget- och finansminister. Presidenten var best man på hans andra bröllop.
Ségolène Royal, 61 år, miljö- och energiminister. Tidigare sambo med presidenten.
Jean-Pierre Joyet, 60 år, kanslichef för presidentpalatset. Personlig vän sedan många år.

Det yngre gardet, på väg uppåt

Emmanuel Macron, 36 år, har aldrig varit folkvald, men har gått i flera av Frankrikes elitskolor och arbetat i Rotschildbanken, därefter i presidentpalatset. Utnämningen av honom till ekonomiminister kommer att ses som en provokation av Socialistpartiets vänsterfalang.

Najat Vallaud-Belkacem, 37 år, tidigare kvinno- och sportminister. Blir nu utbildningsminister. Var språkrör åt Ségolène Royal under presidentkampanjen 2007, och 2012 även åt François Hollande.

Fleur Pellerin, 41 år, tidigare IT- och handels- och turistminister. Blir nu kulturminister. Har gått ENA och skolan Science Politique i Paris.

Gå till toppen