Den politiska litteraturen har fått ett rejält uppsving, både som litteraturhistoriskt studieobjekt och som en allt vanligare samtidsyttring. Johan Svedjedal gav nyligen ut essäboken ”Ner med allt? Om 60- och 70-talets protestlitteratur”. Där gör han upp med myten om den politiserade litteraturens konstnärliga trångsynthet. Han visar att protestlitteraturen i sina bästa stunder kunde bidra till att förnya den svenska litteraturen.