Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Film

Filmspråket förbryllar

Filmspråket förbryllar i Xavier Dolans thriller.

Tom at the Farm

Genre: Drama. DirectedBy: Xavier Dolan. Actors: Xavier Dolan, Pierre-Yves Cardinal, Lise Roy. Country: Kanada. PublishYear: 2013.
Xavier Dolans ”Tom at the Farm” har beskrivits som Hitchcocklik, men Dolan har en del att lära av spänningens mästare.Bild: Folkets Bio
Är det möjligt att göra en pastisch på ”Psycho” utan att ha sett en enda Hitchcockfilm? Xavier Dolan har berättat att det var först efter att folk i samband med klippningen av ”Tom at the Farm” beskrev filmen som Hitchcocklik som den 25-årige kanadensiske filmskaparen tog itu med denna filmhistoriska bildningslucka.
Dolan spelar själv den unge reklamaren Tom som åker till sin pojkväns begravning (exakt varför och hur Guy dog får vi aldrig veta) och möter hans familj för första gången. Begravningen äger rum i Guys hemtrakter, ett murrigt höstlandskap på landet utanför Quebec. Gården där Guys mor Agathe (Lise Roy) bor sköts av Guys storebror, Francis (Pierre-Yves Cardinal), en stilig men hotfull man. Agathe tycks omedveten om sin avlidne sons sexualitet, och Francis tvingar Tom att spela med i charaden och låtsas som att Guy hade en flickvän.
Det är alltså inte den övergripande handlingen som påminner om Hitchcocks ”Psycho”, utan snarare detaljer och stämning: sonen som mot sin vilja blivit kvar i barndomshemmet med en mor som aldrig blir nöjd; den världsvana och sexualiserade stadsbon som bilar ut i den ödsliga landsbygden och blir fast där; musiken som bygger upp spänning; den obehagliga duschscenen.
Det här är första gången Dolan arbetar utifrån en teaterförlaga, och jag kan inte komma ifrån känslan att lite för mycket fokus har hamnat på att göra pjäsen ”filmisk”. Regissören bryter med den färgsprakande maximalismen från sina tidigare filmer, men även om bilderna är mörkare och scenografin mindre överdådig än i ”Laurence Anyways” eller ”Hjärtslag” är pretentionerna fortsatt höga och experimentlustan stor. Dolan växlar mellan olika bildformat, missmatchar stämningen i musik och bild, blandar olika stilar och ägnar omotiverat lång tid till såväl bilresor som närbilder på det egna ansiktet. Han förhåller sig till klassiskt filmskapande ungefär som Toms Quebec-franska till klassiskt franskt uttal.
Jag gillar ambitionen att uppfinna filmspråket på nytt, men ibland undergräver motstridiga signaler rollfigurernas psykologiska trovärdighet. Som regissör, manusförfattare, skådespelare, kostymdesigner och klippare kontrollerar den tveklöst begåvade Dolan en mycket större del av sin film än någonsin Hitchcock, men spänningens mästare kan nog fortfarande lära honom ett och annat om samverkan mellan stil, yta och innehåll.
Gå till toppen