Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Batuul var nära att drunkna i hissen

"Vattnet nådde upp till bröstet till slut."

Bild: Lars Dareberg
Hon var på väg till tvättstugan och nästan nere i källaren när hissen skakade till och stannade. Efter några resultatlösa försök med K-knappen märkte Batuul Entezari att hon var våt om fötterna.
– Det rann in vatten, genom springorna på sidorna och längs dörren. Det kom från alla håll.
Efter en stund hade hon vatten till fotknölarna. Hon tryckte på nödsignalen men den fungerade inte.
Uppe i lägenheten på fjärde våningen låg Batuuls make och sov. De är nygifta och hon har inte bott i huset vid Mogensgatan särskilt länge.
– Jag hade ingen mobil med mig så jag kunde inte ringa.
Snart nådde vattnet henne till knäna. Hon började skrika.
– Jag ropade och jag skrek, men ingen hörde. Det var ju söndagsmorgon och alla i huset sov.
Hon började banka på hissens väggar, försökte föra så mycket liv hon kunde. Ingenting hände mer än att det fortsatte rinna in och efter ytterligare en stund stod Batuul Entezari med vatten upp till låren.
När vattnet nådde till midjan slog det henne att hon nog skulle drunkna i den här hissen.
– Jag bankade så hårt jag kunde, jag skrek och jag började hoppa.
När hon hoppade märkte hon att hissen rörde sig lite. För varje hopp var det som om den sjönk några centimeter ner. Men det blev allt svårare att hoppa i takt med att vattnet steg.
– Jag är inte så lång, bara en och femtiåtta. Vattnet nådde upp till bröstet till slut.
På något sätt fick hon ändå kraft och när hon sparkade på hissdörren märkte hon att springan vidgades lite grann. Hon pressade sig hårt mot glipan.
– Om det var jag eller vattnet som tryckte mest vet jag inte men till slut fick jag upp en så stor springa att jag kunde pressa mig ut.
I källaren stod vattnet högt, men inte så högt som inne i hissen. När Batuul Entezari kom ut forsade vatten efter henne. Hon vadade fram till trappan.
– När jag kom upp till andra våningen kom en granne ut. Hon såg på mig där jag stod alldeles blöt, och sa att hon hade hört bankandet men inte vetat var det kom ifrån.
Batuul Entezari grät. Du borde ringa polisen, sa grannen.
– Så jag ringde polisen. De sa att nu är det översvämning överallt i hela Malmö.
Ring MKB-jouren, sa grannen.
– Så jag ringde MKB:s jourtelefon. Där sa de att det var 157 minuters väntetid. Så länge kunde jag inte vänta för batteriet i min mobil höll på att ta slut och strömmen i huset hade gått.
Hon gick upp till sig, tog en dusch och bytte till torra kläder.
Du måste berätta detta för någon, sa grannen lite senare, ring Sydsvenskan.
Batuul Entezari gjorde det. Och när hon har avslutat sin historia och i tankarna återvänder till de ögonblick när hon tänkte, att nu kommer jag att drunkna i den här hissen utan att någon märker det – då slås hon plötsligt av en gastkramande tanke.
–Tänk om ett barn hade gått in i hissen den här morgonen och tryckt på knappen till källaren.
Läs allt om vädret
Läs allt om trafiken
Så drabbades de boende
Gå till toppen