Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Mensaktivisterna vill få fler att se rött

Den mentala tampongen har dragits ut. Nu strömmar mensblodet in i seriealbum, filmer, musik och konst. Mensaktivister vill göra upp med ett mångtusenårigt tabu och smusslande med det cykliska blödandet.

– Jag har världens bästa menshistoria, säger Hanna Lundquist.
Det är Menshäng i ungdomsområdet på Malmöfestivalen och alla som kommer förbi uppmanas att berätta en egen menshistoria framför kameran. 18-åriga Hanna Lundquist tittar rakt in i linsen:
– Jag och de andra i Systerskapskören skulle göra en inspelning i en studio. Jag hade mens och skulle bara in och tömma min menskopp på toan.
Men toaletten var minimal. Hanna Lundquist fumlade med koppen och råkade spilla. Frenetiskt torkade hon upp, men insåg förskräckt att en strimma rött lyste på den vita handduken.
– Jag fick panik. Då kom jag på den briljanta idén att säga att jag fått näsblod. För att det skulle verka trovärdigt tog jag en tuss papper i näsan. Men så insåg jag att den var helt vit och kom på att jag kunde doppa den i mensblod, så att alla skulle gå på det.
Hon skrattar, kvinnorna runtom likaså. Av igenkänning. Hur många menstruerande kvinnor har inte gjort de mest märkliga kullerbyttor för att dölja det faktum att de – precis som 300 miljoner kvinnor gör just i denna stund – blöder?
– Det finns ett uppdämt behov av att få berätta om sina mensupplevelser, säger Elin Bennett bakom kameran.
Hon ligger bakom projektet ”My Flow”, tillsammans med kollegan Louise Berg. De samlar just nu på menshistorier till det som ska bli en film, en bok och en utställning om mens.
– Tänk vilken skatt vi kvinnor bär på. Det är dags att vi pratar om den, säger Louise Berg.
Det är hon inte ensam om att tycka. Förra sommaren ägnade serietecknaren Liv Strömquist hela sitt sommarprat åt mens. Under det senaste året har en rad mensverk ställts ut, mensfester har arrangerats och i våras bildades organisationen Mensen.
– Liv gjorde mycket med sitt sommarprat. Det är första gången mensen tog plats i mainstream-media, säger Rebecka Hallencreutz från Mensen.
Kvinnorna bakom Mensen vill lyfta mensfrågor både kulturellt och kliniskt vetenskapligt. Det är dags att se världen genom ett mensfilter, menar de. Så ligger det också glasögon med rött glas framme på borden. ”Se rött!” är en given slogan.
I jämförelse med många andra länder i världen är mensläget visserligen fantastiskt mycket bättre här, konstaterar Rebecka Hallencreutz. Runt om i världen finns kvinnor som betraktas som orena, som inte får röra maten eller tvingas sova utanför byn när de blöder. I vissa länder är mensskydd en kostnad det inte ens går att tänka på, där kvinnor får dödliga infektioner av blodiga gamla trasor.
– Men vi i Mensen bestämde oss för att vi trots allt får börja jobba där vi själva står, säger Rebecka Hallencreutz.
Även i Sverige behöver vården och forskningen kring mensrelaterade sjukdomar utvecklas. Och kunskapen och informationen är inte heller vad den borde vara, menar de. Mimi Pohlman från Mensen tar ett exempel. Hälften av kvinnorna hon träffar vet inte vad en menskopp är.
– Ändå är koppen det mest miljövänliga mensskyddet, som dessutom är skonsamt mot slemhinnorna.
Men föreställningen om att blodet på något sätt är äckligt att befatta sig med är djupt rotad.
– Du kan säga att du ska gå och kissa. Men inte att du ska byta mensskydd! säger Mimi Pohlman.
Ett stenkast bort har serietecknaren Frida Ulvegren slagit sig ner hemma i soffan. Hon lyssnade också på Liv Strömquists sommarprat förra året. Hörde historien om mannen som kom fram på en fest och sa att han hatade serier ritade av kvinnor ”för de ritar bara serier om mens”. Och hon hörde Liv Strömquists mening därefter: ”Det tråkiga i den här historien är att han hade fel när han sa så”.
Men det har han inte längre. I veckan släpptes en serieantologi – om mens. Titeln? ”Kvinnor ritar bara serier om mens”.
– Jag bestämde mig för att dela med mig av min egen första-mensen-historia på Facebook. I min familj är det tradition att man får välja ett eget smycke och gå på restaurang med de andra i familjen som fått sin mens. Jag längtade så efter att det var min tur. När jag väl satt där på restaurangen var jag enormt stolt. Det var vi kvinnor tillsammans.
Svarstråden på Facebook blev lång. Och den ledde till beslutet att göra en hel antologi som bara frossar i det outtömliga ämnet menstruation.
– Det finns så mycket stoff. Alla berättelser, eller bara en sådan sak som den där blå såsen i reklam för mensskydd.
Vad säger då Liv Strömquist själv om den blodfärgade flod av mensaktivism som hon har väckt?
– Det är klart att det är roligt. Men det var inte så att jag tänkte att nu är det dags, att det var rätt i tiden eller så. Jag började själv läsa på om mens och insåg att det var så mycket ingen berättat för mig. Jag blev superintresserad. Och när man känner så finns det ofta något universellt i det.
Nu i september släpper hon själv ett nytt seriealbum, om kvinnans könsorgan: ”Kunskapens frukt”. Ett kapitel vigs åt menstruation.

Mens i tiden

”Kvinnor ritar bara serier om mens”, en ny serieantologi, fullspäckad med mensberättelser.
”Kunskapens frukt”, Liv Strömquists sjätte seriealbum där ett kapitel helt ägnas åt mens.
Period Pieces, en turnerande popup-utställning med menskonstverk av fotografen Arvida Byström och konstnären och menstruationssociologen Josefin Persdotter.
”Vi som blöder” heter en mensfilm av miljöpartisten Zayera Khan.
”My flow”, Malmöföretagets Sibships filmprojekt med mensberättelser från vardagen.
Gå till toppen