Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ett färgrikt porträtt av Afzelius

Privatpersonen Björn Afzelius dyrkas upp med hjälp av hans utlämnande texter.

Tusen bitar

Genre: Dokumentär. DirectedBy: Magnus Gertten och Stefan Berg. Actors: Mikael Wiehe, Marianne Lindberg De Geer. Country: Sverige. PublishYear: 2014.
Dokumentären om Björn Afzelius är konventionellt berättad, men bildmaterialet är rikt, tycker Ingrid Stigsdotter.
”Människor slåss, kämpar i hela världen. Se på Vietnam och se på Nicaragua!”. När jag ser ett helt dansgolv sävligt gunga fram till Stefan Borschs cover på ”Till min kära” slås jag av en för mig ny insikt. Solidaritetskämpen och sportfånen Björn Afzelius talar klarspråk i sina texter, ibland på gränsen till komisk övertydlighet, men den trallvänliga musiken lägger sig som en slöja över kampsångens budskap. På samma sätt dämpas svärtan i inledningen till ”Ikaros” (”När jag tänker tillbaka på min barndom ser jag skräckbilder tydligast av allt”) av det lunkande tempot, medan smärtan i ”Exil” (”Mamma, säg inte nåt till pappa; du vet att han ger mej stryk… Mamma, gå inte in i döden, du kan väl stanna här lite till!”) drunknar i röjiga riff. Afzelius musik upplevs som ”enkel”, men melodierna fungerar som en skärm framför de självutlämnande orden. Kanske var det därför Afzelius uppfattades som reserverad och privat, trots det personliga och känsloladdade uttrycket i många av hans sånger.
Magnus Gerttens och Stefan Bergs ”Tusen bitar” är en konventionellt berättad dokumentär, men det varierade bildmaterialet – från gamla foton och konsertinspelningar till privata smalfilmer, arkivbilder och intervjuer med personer som stått den folkkäre artisten nära, inte minst parhästen Michael Wiehe och före detta sambon Marianne Lindberg De Geer – bildar ett visuellt stimulerande porträtt av ”Bonnläppen från Hakarp”, den blyge Hoola Bandoola-stjärnan, den hemlige valutasmugglaren, och casanovan med de obearbetade barndomsminnena. Jag är inte övertygad om att alla bitar i 1000-bitarspusslet ligger på rätt plats, men genom att problematisera Afzelius tvångsmässiga sexuella erövringar blir ”Tusen bitar” sevärd även för de som tror sig vara ointresserade av såväl det musikaliska som det ideologiska innehållet.
Gå till toppen