Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: Gustav Fridolin: "Ring din gamla polare, ta snacket med din morsas nya karl."

Det är skönt att veta att man slipper få rasism nerkörd i halsen när man öppnar Facebook. Men vad betyder egentligen ett knapptryck som kastar ut en vän?
Det skriver Gustav Fridolin, språkrör för Miljöpartiet.

Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
I en intervju får Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson frågan om barn som flyr. Barn som söker trygghet från krypskyttar, tortyr och etnisk rensning. Och han säger att ”trycket mot Sverige ska minska”. På ren svenska: De ska ut. Han fortsätter: ”Det gör egentligen ingen skillnad att det är barn, tycker vi.”
Om några dagar kan Sverigedemokraterna vara Sveriges tredje största parti. Och det skrämmer mig.
Rasismen har vunnit mark i Europa. Vi är många som inte låter rasismen stå oemotsagd. Men vad ska vi svara?
Sätter mig på pågatåget mellan Hässleholm och Vittsjö och bläddrar genom Facebookfeeden. En politisk diskussion stör emellan uppdateringar med glada barn och söta katter. En polare från förr länkar vidare något om ”invandrarna”, några av de vanliga myterna vevas än en gång i en artikel på en av de sajter som har tagit som sin uppgift att ta upp myter så ofta att läsarna snart tar dem som sanningar. Någon har svarat på hans inlägg. Kallar det helt riktigt för smörja. Polaren som lade ut det försvarar sig. Svararen säger att nu kommer han ”unfrienda”, ta bort, honom.
Jag överväger att göra samma sak. Det är skönt att veta att man slipper få rasism nerkörd i halsen när man öppnar Facebook. Men vad betyder egentligen ett knapptryck som kastar ut en vän? Vad ska jag göra när jag träffar honom nästa gång, på karnevalen eller pizzerian i Vittsjö? Nicka och le, som om inget hänt? Det finns inga ”unfriend”-knappar bortanför datorn.
Sverigedemokraterna har en dyr valfilm på TV4 där de gör allt för att berätta att de inte är rasister. De vill att vi ska glömma att partiet växt fram ur vit makt-rörelsen, blunda när toppkandidater syns posera med hakkorsarmbindel. Och kanske funkar det.
I diskussionerna på Facebook haglar anklagelserna utan att någon, någonsin, tycks ändra sig. Inte jag heller. Att vilja skicka barn tillbaka till sina bödlar är rasism. Där kommer jag aldrig ändra mig. Men som argument till en polare som länkar till sajten Avpixlat hjälper det inte långt. Där tror jag snarare det handlar om att slå fast detta:
Alla har rätt till sina åsikter, och alla ska bli bedömda utifrån sina handlingar.
Diskriminering är fel. Ingen ska bli dömd på förhand utifrån vem man är, var man kommer ifrån eller vilka man hänger med. Inte ens om man är Sverigedemokrat. Men springer man runt med en nazistarmbindel, hetsar mot fattiga romer eller säger åt barn som flyr krig att de ska åka tillbaka – får man räkna med att det är handlingar som andra kommer bedöma en utifrån. Också om man är Sverigedemokrat.
Invandring står inte mot välfärd. De starkaste ekonomierna i Europa är samma länder som tagit emot flest flyktingar. De som kommit till Sverige under tidigare flyktingkatastrofer, från Latinamerika eller Balkan, är idag svenskar som jobbar, betalar skatt och bidrar. Gillar man inte invandring får man hitta bättre argument än de ekonomiska. Att statsbudgeten idag är tömd handlar inte om att människor har flytt hit, utan om att alliansen sänkt skatten med 134 miljarder kronor. Med Sverigedemokraternas hjälp.
Det handlar inte om att hjälpa där eller att hjälpa här. När ett hus brinner kan man inte välja mellan att släcka branden eller hjälpa dem som flyr lågorna. Man måste göra både och. Sverige ska göra sitt för att ingen ska behöva fly.
Medan SD försvarar vapenexport till och med till Saudiarabien tycker jag inte Sverige ska beväpna diktaturer.
Medan SD vill skära i biståndet försvarar jag att vi gör det som krävs för att krig inte ska uppstå. Och när kriget väl kommer är det en mänsklig rättighet att söka en fristad i ett annat land. Det gäller för oss om kriget kommer hit, och det gäller för dem som nu flyr IS i Irak, bombningar av Gaza eller blir förföljda för sin kärlek.
Jag tittar ner i feeden en sista gång, sedan lyfter jag telefonen och ringer upp min gamla kompis. Vi snackar en bra stund. Jag säger detsamma som jag skrivit här och det verkar som om han lyssnar.
Om några dagar kan Sverigedemokraterna vara Sveriges tredje största parti. Men det händer inte bara. Det är faktiskt du som avgör. Så ring din gamla polare, ta snacket med din morsas nya karl, säg ifrån i klassen. Sverige kan bättre än rasism.
Gustav Fridolin
Gå till toppen