Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Allt som är självklart kan snabbt förändras

En nära anhörig omkom i en bilolycka för ett par veckor sedan.
På en gång blir man mer ödmjuk inför livet och inser vilka små marginaler det verkligen är när vi är ute på vägarna.
Att allt det vi tar som självklart kan förändras på ett ögonblick och sedan blir ingenting sig mer likt.
Ingenting.
Man blir ödmjuk inför vilken tur man har haft alla gånger som ungarna bråkat och man har varit tvungen att rycka in trots att man kör bil, när drickat är slut och man måste sträcka sig efter den tomma förpackningen, ett bananskal eller en leksak som trillat ner på golvet.
Små ögonblick där fokus har legat på annat än bilkörningen.
Mina ben skakade de första gångerna jag själv skulle köra efter olyckan. Jag var rädd.
Inte enbart för att min egen uppmärksamhet skulle brista på något sätt, då jag har gått omkring i ett töcken, utan också vad alla andra jag möter på små vägar håller på med samtidigt som de kör.
Var och varannan sitter i telefon och pratar, en del sms:ar eller letar fram något mail för att använda tiden så effektivt som möjligt.
Allt för många struntar i att blinka för att visa tydligt vart de ska – och mindre 90-vägar med ständiga små på- och avfarter har blivit en mardröm då man aldrig kan vara säker på om medtrafikanten chansar och kör ut eller avvaktar.
All den här stressen kommer att gå över och bilkörningen normaliseras, men synen på att var och en borde koncentrera sig mer på själva körningen än allt annat – den kommer aldrig att förändras.
Hur skön och bekväm bilen än är med farthållare och skinnklädsel är den inget vardagsrum.
Det är ett fordon där ett ögonblick av ouppmärksamhet kan släcka ett liv.
Det är lätt att glömma ibland.
Gå till toppen