Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Drömmarna som föll till marken

Den colombianske författaren Juan Gabriel Vásquez skildrar sitt hemland med djup sorg, långt bort ifrån den magiska realismen, skriver Torbjörn Flygt.

Ljudet av sådant som faller.

Author: Juan Gabriel Vásquez. Publisher: Övers Manni Kössler. Brombergs.. PublishYear: 2014.
Allting måste börja någonstans, så varför inte börja från slutet? Och vad kan vara mer slutgiltigt än någons död? En död som väcker upp minnen, och en historia som nystas upp bakifrån.
I colombianske författaren Juan Gabriel Vásquez ”Ljudet av sådant som faller” är det en avlivad flodhäst som utgör en sådan madeleinekaka, för romanens huvudperson Antonio Yammara, professor i juridik i Bogotá.
Flodhästen som rapporteras död hade rymt från det som en gång varit knarkkungen Pablo Escobars privata zoo. Escobar sköts ihjäl 1993, då Colombia under ett drygt decennium i det närmaste befunnit sig i inbördeskrig med drogkartellerna. Det är minnen från den tiden som flyter upp till ytan.
Antonio var i tjugoårsåldern och lärde över ett biljardbord känna Ricardo Laverde, en äldre, mager och medfaren före detta pilot, om vilken det ryktas att han nyss sluppit ut från en lång fängelsevistelse.
Knappt har deras vänskap inletts förrän Laverde avrättas på öppen gata, och Antonio skadas allvarligt av en förlupen kula.
En händelse som naturligtvis inte kan lämna någon opåverkad. För Antonio slår de psykiska besvären upp en spricka i äktenskapet som med tiden vidgas, och han fjärmar sig allt mer från familjelivet.
Tankarna på vad han varit med om och vem Laverde var lämnar inte honom någon ro. När han tillfrisknat börjar han sina efterforskningar. Han gräver sig med envetenhet och slumpmässiga fynd bakåt i Laverdes historia. Till farfadern som också var flygare, under kriget mot Peru på 1930-talet. Till fadern som skadades under en flyguppvisning som liten pojke. Till amerikanska hustrun Elaine som förolyckas i en flygolycka då hon efter många år är på väg tillbaka till Colombia för att för återförenas med Laverde. Och till dottern Maya som lever med traumat att ha fått sin far mördad.
Det är ett trauma som hon menar inte bara är hennes, utan en hel colombiansk generations. ”Ljudet av sådant som faller” är en skildring av hur familjer, ett samhälle, ett helt land slitits itu av droghandeln och kriget mot kartellerna. En business som tog fart på allvar när amerikanska volontärer från Fredskåren under sent sextio- och tidigt sjuttiotal hjälpte till att bygga upp Colombia genom att bland annat modernisera jordbruket men också var de som lärde bönderna hur de skulle effektivisera marijuanaodlingarna och framställa kokainpasta. Samtidigt stängde Nixons ”War on drugs” gränsen mot Mexiko – och öppnade därmed upp en marknad för colombianska leveranser som flögs in till Florida med små plan som kunde undvika radarna.
Ricardo Laverde är en Ikaros som ville skapa något för sin älskade familj men drömde för stort. Och han är inte den ende.
Titelns ”faller” anspelar på flygplan som störtar men lika mycket på kärlek och relationer som faller isär, liksom ett land, en värld, som splittras och ohjälpligt faller i bitar. Och inte minst alla drömmar om en bättre framtid som aldrig kan förverkligas.
Juan Gabriel Vásquez räknas som en av Colombias nya, framträdande författare, och han har hyllats internationellt för ”Ljudet av sådant som faller”.
Den magiska realismen som landsmannen Garcia Marquez en gång gjorde latinamerikansk litteratur synonym med är långt borta. Nobelpristagarens ”Hundra år av ensamhet” får i stället sig en välplacerad uppercut i ett ironiskt stycke.
Språket flyter fram så enkelt och vackert, nästan motståndslöst. Ett flöde som ändå på ett anmärkningsvärt skickligt vis kan stanna upp och notera små detaljer. Översättaren Manni Kössler ska ha en eloge för att ha förflyttat berättelsen så sömlöst till svenska.
Juan Gabriel Vásquez realism är hård och skoningslös och det finns ingenting magiskt med det land han skildrar. Bara en stor sorg över vad det blivit av det.
Gå till toppen