Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tveksam mix av våld och sex i Heli

Mexiko, 2013. Regi: Amat Escalante. Medverkande: Armando Espitia, Andrea Vergara, Juan Eduardo Palacios, Linda González, Reina Torres, Ramón Álvarez. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.45.

I klaustrofobisk närbild pressar en känga ner ett blodigt ansikte mot ett guppande bilflak. När kameran backar ser vi två kroppar, tätt sammantryckta, men det dröjer länge innan vi får veta mer om fångarna och hur de hamnade på flaket.
Efter att deras beväpnade övervakare har släpat upp den ena kroppen på en vägbro bryts sekvensen abrupt, och tiden rullas tillbaka.
I ett dammigt blåshål i det mexikanska inlandet bor Heli i ett trångt ruckel till hus tillsammans med sin far, sin 12-åriga syster Estela, sin fru och sin bebis.
Heli och hans pappa jobbar skift på en bilfabrik; Estela går fortfarande i skolan men har börjat skolka för att i hemlighet träffa sin 17-årige pojkvän Beto.
När Beto stjäl kokain för att paret ska kunna rymma tillsammans dras hela familjen in i en hopplös härva.
Ökenlandskapets karga skönhet är förtrollande, och regissören Amat Escalante har ett fantastiskt öga för miljöer, atmosfärer och vardagsdetaljer.
Men ”Heli” lämnar mig kluven. Genom hela filmen kopplas våld ihop med testosteronfylld lust på ett särdeles obehagligt sätt.
Trots att grafiska sexscener saknas blir skildringen av sexuella relationer för mig mer problematisk än den omtalade scenen där knarkande barn torterar fångar och filmar allt för att lägga ut på Youtube.
Jag ställer mig också tveksam till idén att öka medvetenhet om våld och korruption i det mexikanska samhället genom en ökad dos realistiskt filmvåld.
Gå till toppen