Kultur

Pelle Erövraren: Drömstoff om längtan till bättre liv

Malena Forsare recenserar musikalen Pelle Erövraren på Helsingborgs stadsteater.

Som musikalstoff betraktat är ”Pelle Erövraren” ett drömmaterial för en teaterinstitution i Öresundsregionen. Berättelsen om pojken som med sin far tar båten till Bornholm är en historia om historien, där människor i våra trakter lämnade sina hem för ett bättre liv.
Den härbärgerar också en saga om idag, där perspektiven vänts ut och in: här är det vi som har fläsket med russinen i. Scenografin runt oss är ny men följden densamma. Plötsligt lever vi sida vid sida med människor vi inte kände förut.
I Bille Augusts prisbelönta åttiotalsfilmatisering ligger den bräckta dimman kvar. Det lilla rummet bredvid kornas boxar blir Pelles och utanför den stickiga sänghalmen förnedras barn med byxorna nere. På godset är alla människor olyckliga; lervällingen kompakt.
Riktigt så illa är det inte i Annika Kofoeds vänligare dramatisering, som bygger på kollektiva muskler när elever från Lunds dans- och musikalgymnasium redan från första scenen böljar fram och åter i vågorna på väg mot hamn. Inledningen är riktigt fin: en masscen omsluter en politisk liknelse om världens båtflyktingar. Budskapet sköljer med kraft över scenen.
Mitt i det brusande havet står Pelle i Victor Morells pojktappning som ett irrbloss. Och där står hans långsamma Lasse-far, som hos Bill Hugg stöps i den sortens tafatthet som gör att man får lust att springa upp på scenen och hjälpa till.
Drömmaterial, skrev jag. Det finns något längtansfullt över denna musikal på Helsingborgs stadsteater, som jag tror också handlar om teatern i sig – vad den kan rymma och vem den kan nå. Före första akten drar en kvinna mödosamt upp en antik pappridå. Där bakom vilar trälårar och knarrande rep. Som om interiören funnits där jämt.
P-O Nilssons melodifigurer lägger sig mjukt vaggande i munnen på en engagerad ensemble. Men accenten i den första scenens tryckvåg får aldrig riktigt sin återkomst. Texterna är enkelt vävda; det mesta sjungs unisont och något tydligt musikaliskt tema utvecklas inte.
Men en annan dimension i gestaltningen åstadkoms ändå genom Sara Ekmans koreografi, som låter människorna i dramat sträcka ut lemmarna i sin fulla längd.
Som om de med stöd av bara sin egen kroppsvikt förmådde tränga in i en annan verklighet.

Teater

Pelle Erövraren
Baserad på Martin Andersen Nexøs roman. Regi och dramatisering: Annika Kofoed. Sångtexter: Bim Wikström. Scenografi och kostym: Yvonne Ericsson. Koreografi: Sara Ekman. Medverkande: Victor Morell, Bill Hugg, Cecilia Borssén, Kristian Halken, Tobias Borvin m fl.
Helsingborgs Stadsteater 13 september
Gå till toppen