Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

En installation fylld av möjligheter

Laura Lima briljerar med sin humor och sin känsla för det absurda, skriver Carolina Söderholm.

Laura Lima, ”Den nakna magikern”.Bild: Per Kristiansen
Magikern på Bonniers konsthall döljer inga trick i rockärmarna. Som för att bevisa det har konstnären Laura Lima klippt av frackens ärmar. Nu utför trollkarlen sina sysslor med nakna armar. Men det hjälper inte. Det hela framstår ändå både obegripligt och förtrollande. Vilket är precis vad Lima vill: att skapa situationer där inget är som förväntat.
Med ”The Abstraction” på Lilith Performance Studio i Malmö har hon gett barn uppdraget att driva ett konstmuseum. Upplevelsen av det verket är svår att toppa. I jämförelse är ”Den nakna magikern” i Stockholm så nära en traditionell presentation man kan komma av denna okonventionella brasilianska konstnär. Klokt nog låter konsthallen hennes första nordiska separatutställning få ett historiskt sidospår. Parallellt visas en kakofoni av filmade verk från det brasilianska 1960- och 70-talets banbrytande performancekonst. Det är detta arv Lima relaterar till. Men trots att hennes arbeten nästan alltid innehåller levande varelser – människor eller djur – vägrar hon att kalla dem performance. Istället talar hon om behovet av att skapa bilder som pågår, ett slags levande tablåer eller skulpturer som envist fortgår under en hel utställningsperiod.
För att uppleva dem fordras inte sällan att publiken ändrar sitt beteende; som att huka på golvet, eller drivas till känslan av berusning. På Bonniers konsthall ställs man inför valet att ensam gå in i ett becksvart rum för att sedan välja hur länge man vågar vänta tills något händer. Det låter simpelt. Men det var inte särskilt behagligt att tvingas möta den egna rädslan, när jag kände kontrollen ge vika i det kompakta mörkret.
Huvudnumret, ”Den nakna magikern”, är en totalinstallation som breder ut sig likt en excentrisk konstnärs ateljé. Myriader av prylar fyller skrymslen och vrår, och ur tumultet höjer sig hyllor fyllda av de mest banala och märkliga ting. Mitt i alltsammans arbetar magikern oförtrutet på. Fast snarare än hokus pokus-konster är det ett lågmält ordnande som sker. I grunden sätts två världar på spel, där arbetets metodiska karaktär och vardagens material möter det irrationella och gåtfulla. Inte helt olikt hur konstskapandets praktik – eller tillvaron i stort – kan te sig. Här blir Laura Limas bakgrund inom filosofin tydlig. Vad hon konstruerar är situationer fyllda av hemligheter och möjligheter, helst med ett inslag av risktagande och osäkerhet. Inga förklaringar serveras, du får själv fundera över vad allt betyder.
Nog blir effekten ofta slående visuella kompositioner, gärna genomsyrade av geometrins formspråk. Men det är med humorn och känslan för det absurda som hon briljerar. Inte alltför många konstnärer förmår lika modigt jonglera med känslan av förundran, besvikelse och skratt.
konstkritiker och konstvetare
Gå till toppen