Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Vera Vitali i huvudroll med stor magkänsla

Vera Vitali slog igenom med ”Hinsehäxan” på tv. Nu gör hon sin första stora filmroll i Ulf Malmros bioaktuella ”Min så kallade pappa”.

Inför intervjun på ett fik vid Davidhallstorg i Malmö letar jag febrilt – och utan framgång – efter information om Vera Vitali verkligen var gravid under inspelningen.
Men den makalöst naturtrogna gravidmagen hon visar upp i avklädda scener i ”Min så kallade pappa” visar sig faktiskt vara fejk. Allra senaste modellen från Hollywood. En makeupteknisk triumf.
– Det tog en och en halv timme att limma på den. Det finns inga skarvar. Det är unikt, annars brukar man alltid få dölja någon sida. Den har tyngd och ser verklig ut. Den hjälpte mig mycket i rolltolkningen, säger Vera Vitali.
– Jag har inte barn själv, men är mycket intresserad av ämnet. Jag har pratat ingående med en barnmorska inför filmen.
Ulf Malmros ”Min så kallade pappa” skildrar det känslomässiga tomrum som skapas av frånvarande fäder. När läraren Malin (Vitali) blir gravid sticker pojkvännen (Sverrir Gudnason), och hon ser ingen annan utväg att söka upp sin far som hon inte har sett sedan barndomen – den odräglige skådespelaren Martin (Michael Nyqvist). Men precis när hon försöker etablera kontakt drabbas Martin av en stroke och tappar minnet.
På pappret kanske det låter som ett tungt drama, men alla som har sett Ulf Malmros filmer vet att regissören sysslar med dramakomedier. Nyqvist är storartat komisk som barnsligt självupptagen kulturman, som krockar med den jordnära dottern Malin.
– Det var faktiskt Michael som rekommenderade mig, fastän vi inte har jobbat tillsammans tidigare. Filmen är nästan som ett kammarspel med oss två, och det var jävligt kul att samarbeta.
Vera Vitali föddes in i en filmfamilj 1981. Mamman Kersti var kostymör och pappan Leon brittisk skådespelare. Uppväxten var lite speciell. Leon Vitali spelade en av de bärande rollerna i Stanley Kubricks ”Barry Lyndon”, och kom sedan att bli regissörens högra hand. Under sin uppväxt hängde Vera Vitali på inspelningarna av ”Full Metal Jacket” och ”Eyes Wide Shut”.
Hon är van vid att journalister gärna vill höra om den mytomspunne Kubrick.
– Nu spårar det iväg åt Kubrick igen, haha. Det var min barndom, min verklighet och jag kan inte riktigt se på den utifrån. Men jag är jättetacksam att jag fick uppleva det. Visst var han perfektionist, men vi är inte så dåliga i Sverige heller.
Vera Vitali scendebuterade 2008 på Orionteatern och filmdebuterade samma år i Ruben Östlunds ”De ofrivilliga”. Efter det stora genombrottet i tv-serien ”Hinsehäxan” (2012) – om sjuttiotalets bordellhärva – har hon varit hett efterfrågad inom film och tv, och inte hunnit med någon teater. Malmros gav henne rollen på stående fot i samband med första provfilmningen. Något mycket ovanligt i filmbranschen.
Hur känns det att göra sin första huvudroll på bio?
– När man filmar är det en liten, liten värld. En bubbla. Och man ska bara göra klart jobbet, och alla kämpar. Först efter inspelningen kommer insikten: jävlar, den ska upp på bio. Men mitt jobb är gjort, man måste släppa det.
Härnäst ses hon i den norska filmen ”Blind” i regi av Eskil Vogt. Hon har även en av huvudrollerna i Lisa Aschans (”Apflickorna”) kommande ”Det vita folket”.
– Det som är kul med skådespelarjobbet är att man inte vet vad som väntar runt hörnet. Jag har ingen plan. Men jag älskar att spela i dramer, där det verkligen känns.
Gå till toppen