Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Anja Gatu: Ett steg mot guldet

Malmö FF tog ett grepp som de faktiskt inte kan släppa nu.

Det var rått och kallt och inte vackert någonstans förutom möjligen i det ögonblick då Pawel Cibicki gjorde matchens enda mål, men det vi såg var Malmö FF ta ett grepp som de faktiskt inte kan släppa nu. Inte utan en total kollektiv genomklappning av aldrig skådat slag i svensk fotboll.
MFF tog ytterligare ett steg mot guldet den här kvällen. Ett stort. Och det finns en sliten gammal klyscha som går ut på att ett bra lag vinner även när det spelar dåligt, och det gäller i allra högsta grad för MFF just nu. Det hade inte varit orättvist om Halmstad hade fått den där kvitteringen som de faktiskt var så nära under en period i andra halvlek.
Men MFF kunde bortse från Isaac Kiese Thelins alla klumpiga avslut – om de ens får lov att kallas avslut – när Pawel Cibickis sinne för mål är så välutvecklat att han kan få till en perfekt båge på bollen med huvudet, när inlägget kommer från Adu.
Det haltande spelet stressar laget. Det är alldeles uppenbart. De vet precis hur nära guldet är, de vet precis hur lite och mycket som krävs av var och en för att de ska få lyfta pokalen även i år och få ytterligare en chans till Europaspel nästa år.
Inte har de mycket arbetsro heller. Redan på lördag kommer en av mardrömsmotståndarna till Malmö för att störa den tredje guldkonkurrenten i rad. På onsdagen sänkte Mjällby AIK och "Chippen" Wilhelmssons mål gjorde att AIK:arna nog kan ge upp det där guldet. Nio poäng tar de inte in på MFF.
I nästa omgång möts de två huvudutmanarna, Elfsborg och AIK. Oavgjort där samtidigt som IFK Göteborg tappar poäng mot Djurgården och det blir tre himmelsblå poäng mot Mjällby så leder MFF tabellen med tio poäng och fyra matcher kvar att spela. Då blir det guld i Solna den 5 oktober.
Mörkret var fortfarande kompakt, regnet vägrade ge med sig och hela laget stod uppställda framför sin klack som ledde en ny slags gemensam klapp. De tackade varandra för väl genomförd match, de på planen och de på läktarna. När spelarna vandrade ut från planen var det till tonerna av supportrarnas sång. "Mästarna, mästarna."
Gå till toppen