Kultur

Bröderna Dardenne har gjort det igen

Bröderna Dardenne har gjort det igen.

Två dagar, en natt

OriginalTitle: Deux jours. Genre: DRAMA. DirectedBy: Jean-Pierre Dardenne och Luc Dardenne. Actors: Marion Cotillard, Fabrizio Rongione, Catherine Salée, Christelle Cornil. Country: Belgien/Frankrike.
Två dagar och en natt är den tid som Sanda (Marion Cotillard) får på sig att övertala sina arbetskamrater att avstå från sina bonusar så att hon får behålla jobbet.Bild: Folkets bio
Förväntningarna är alltid högt ställda inför en ny film av det belgiska brödraparet Jean-Pierre och Luc Dardenne. Efter att ha fått Guldpalmen i Cannes två gånger (”Rosetta”, 1999, och ”Barnet”, 2005), juryns stora pris (”Pojken med cykeln”, 2011) samt manuspriset (”Lornas tystnad”, 2008) har de skrivit in sig i filmhistorien. Att de i år lämnade Cannes enbart med den ekumeniska juryns pris innebär inte att ”Två dagar, en natt” är sämre än deras tidigare filmer. Tvärtom, den håller samma höga kvalitet, är lika dramatiskt förtätad, lika väl visuellt komponerad, lika lysande spelad och lika involverande som de övriga verken. Dessutom riktar ”Två dagar, en natt” ljuset mot en aktuell arbetsmarknad, där individualism och egoism ställs mot solidaritet.
Sandra (Marion Cotillard) har nyligen kommit hem från sjukhuset behandlad för depression. Under hennes frånvaro har arbetsledaren på solpanelsfabriken genomfört en omröstning. Arbetskamraterna fick välja mellan att låta Sandra komma tillbaka eller en bonus på 1000 euro var. Majoriteten valde det senare.
Mot det reagerar två personer som menar att förmannen påverkat vissa av arbetarna. En ny omröstning ska genomföras och Sandra har två dagar och en natt på sig att söka upp sina kolleger och förmå dem att rösta för henne. Utan hennes lön måste familjen lämna sitt hus och flytta tillbaka till en av socialens lägenheter.
Genom den koncentrerade historien gestaltar Dardenne-bröderna en rad minidramer som samtliga berättar om och belyser den europeiska arbetarklassens allt hårdare, mer konkurrensutsatta, villkor. Här finns den ensamstående mamman, den muslimska familjen, den svarta killen som fortfarande jobbar på prov, det äldre paret där frun blivit arbetslös och pengarna behövs till sonens studier och så vidare. Filmen växer till en betydligt större och djupare skildring än enbart den om Sandras speciella situation. Bakom varje dörr hon ringer på under sin förnedrande vandring i småstaden Seraing döljer sig olika levnadsöden. Hon pendlar mellan hopp och förtvivlan och förstår att vissa arbetskamrater valt pengarna.
Bröderna Dardenne kastar alltid in åskådaren direkt i dramat. Vi ser Sandras trötta ansikte, hör en mobil ringa och förstår av samtalet att det rör hennes jobb. Bakgrunden framträder undan för undan. Det blir lite av en rebus och är ett mycket effektivt sätt att fånga publikens intresse. Bildsekvenserna kan vara långa men intensiteten i spelet tillåter aldrig att man slappnar av.
Rollen som Sandra har skrivits för Marion Cotillard, en av den franskspråkiga filmens allra klarast lysande unga skådespelare. Efter det internationella genombrottet och en Oscarstatyett för titelrollen i ”La vie en rose” 2007 har hon även en karriär i Hollywood. I rollen som den hyperkänsliga Sandra finns inget glamouröst eller insmickrande. Cotillards spel är hudnära, fullständigt avklarnat och briljant.
Bröderna Dardenne har gjort det igen. Det är bara att suga i sig och glädjas över deras förfinade filmkonst.
Gå till toppen