Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Scen

Jansson släpper loss clownen

Jobba för två
Regi: Adde Malmberg. Skådespelare: Anders Jansson, Sven Melander, Kryddan Peterson, Siw Erixon, Karin Lithman, Birgitta Rydberg, Robert Rydberg, Andreas Andersson, Göran Gillinger och Cornelius Löfmark, Nöjesteatern, Malmö. 25/9.

Robert Rydberg och Anders Jansson i "Jobba för två".Bild: Mikael Bohlin
Tjänaren har en särskild roll i teaterhistorien. Eller rättare sagt: massor av olika roller. Vi har den trofasta Brangäne i ”Tristan och Isolde”. De strama kokerskorna i pilsnerfilmerna, som ofta står för det sunda förnuftet (tänk Dagmar Ebbesen och Julia Caesar). De kan representera något tryggt, som Kristin i ”Fröken Julie”, eller något olycksbådande som biskopens råttlika hembiträden i ”Fanny och Alexander”. Ibland är de bara bakom flötet, som Manuel i ”Pang i bygget”, men lyckas ändå alltid dra fram herrefolkets hyckleri och svagheter.
I den italienska Commedia dell’Arte-traditionen finns en stor uppsättning av tjänare med olika dramaturgiska funktioner. Och det är ur detta sammanhang som Richard Beans ”Jobba för två” kommer. Den hade premiär i London 2011 och bygger troget på den venetianske dramatikern Carlo Goldonis ”Två herrars tjänare” (1753), som för övrigt just nu ges på Uppsala stadsteater med Özz Nûjen i huvudrollen. Som alltid i Commedia dell’Arte bygger på det på karaktärer och stereotyper med mer eller mindre fasta egenskaper.
Richard Bean har flyttat handlingen från Venedig till Brighton 1963. I centrum står Francis Henshall (Anders Jansson) som får jobb som livvakt respektive butler till två personer som inte får veta om varandras existens. Förvecklingar följer. Handlingen är – och ska vara – oöverskådligt komplicerad, och det tjänar inget till att försöka redogöra för den här. Den är heller inte huvudsaken, utan utgör mest en struktur för de olika karaktärerna att blomma ut i.
Förutom den dubble tjänaren har vi en trögtänkt skrothandlare, tillika föreställningens patriark (Sven Melander). Vi har en paragrafrabblande advokat (Kryddan Peterson), en restauratör (Cornelius Löfmark) och ett förälskat par: den lättkränkte skådespelen Alan (Andreas Andersson) och den svagt begåvade Pauline (Birgitta Rydberg). Samt två skurkar, som också är förälskade (Karin Lithman och Robert Rydberg).
Anders Jansson gör en mycket bra insats. Regissören Adde Malmberg har plockat fram clownen i honom och det finns många höjdpunkter. Som när han under en inre monolog slåss mot sig själv, eller försöker servera sina båda arbetsgivare samtidigt utan att de upptäcker varandra. Han finner sig snabbt i de korta improvisationerna med publiken.
Den det lyser mest om är Siw Erixon, som spelar skrothandlarens sekreterare. Hon fullkomligt äger scenen, varenda gest strålar av självklarhet och pondus.
Vilket knappast kan sägas om den framlufsande Sven Melander. Men vad spelar det för roll, det är ju Sven Melander! Han har bonnat till sin skånska och för mest tankarna till de autentiska excentriker, som Bo Widerberg gärna inkluderade i sina filmer, som kaffetanten i ”Mannen på taket” och trädsågaren i ”Kvarteret Korpen”.
När Melander levererar repliken ”Vafan, e du dum i huvet?!” ekar det av svensk humorhistoria och den nästan trettio år gamla ”Vad barn vill ha mest av allt”-sketchen ur Nöjesmassakern.
Flest skratt får dock den uråldrige kyparen Alfie (Göran Gillinger), som med sitt ständiga snubblande briljerar i den absolut lägsta, men mest oemotståndliga formen av humor.
I scenbytena bjuder husbandet på tidstypisk skifflemusik, med huvudrollsinnehavarna som solister. Här gör Birgitta Rydberg en strålande sång- och dansinsats. Andreas Andersson använder sin matadormässigt blottade bröstkorg som slaginstrument och en fezbeklädd Robert Rydberg river av ett xylofonsolo med finess. Det är tajt och snyggt.
Förutom några enstaka anomalier, som att prata om att åka till ”Mallis”, eller att inom parentes dra in Mau-Mau-upproret i sammanhanget, är ”Jobba för två” en medryckande föreställning som har god chans att bli en långkörare.
Gå till toppen