Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Scen

Familjen Addams får Malmöborna att knäppa fingrarna

Slagthuset 27/9. De fyra tonerna, enkla som en barnkammarvisa, radar upp sig efter varandra. Temat till "Familjen Addams" är som hämtat från en lektion på kommunala musikskolan. Det är skalövning och rytmisk lek i ett: Ta-ta-ta-ta!

Familjen Addams. Från vänster: Claes Malmberg, Lasse Kronér, Petra Nielsen, Noa Gartinger.Bild: Bo Håkansson/Bilduppdraget
Charles Addams seriestripar för The New Yorker blev teveserie på sextiotalet. Det är här, med den svartvita tevetappningen, som Familjen Addams försågs med sin omisskänneliga signatur. Inför Broadway-premiären 2010 hade tonsättaren Andrew Lippa insett det omöjliga i att radera det där ta-ta-ta-ta:et ur vårt kollektiva musikminne.
På Slagthuset i Malmö, där Anders Aldgårds uppsättning av den slipade musikalen nu parkerat, smeker det välbekanta temat inledningsvis sin publik. Som snabbt svarar med att knäppa med fingrarna mitt på taktslagen. Varför har "Familjen Addams" på några futtiga år blivit en så framgångsrik musikal? Ja, det märks ju på partituret att det kommer från, snarare är på väg mot, Broadway.
Varje sång har ett eget tryck i temperamentet, som leder vidare till nästa scen. Karaktärernas suveränitet översätts i musikalmässig blomstring, för att uttrycka det generellt. Och mer? Förutom att vi har att göra med ett kultstoff som växt fram genom stora delar av 1900-talet, så har Familjen Addams allt som behövs för att underhålla och spegla sin publik.
Familjen är ett starkt tema för den nordiska teaterpubliken och här blir det skruvade och dödslängtande följet en bild av vårt undermedvetna, förnekade och bortträngda. Efter en framgångsrik spelperiod på Lorensbergsteatern i Göteborg bevisar den skarpa castingen att den fortfarande bär.
Claes Malmberg är i rollen som familjeöverhuvudet Gomez i bästa trim, hela tiden beredd att lägra sin svartögda Mortizia. I Petra Nielsens styva gestalt hasar hustrun krampaktigt fram med pyttesteg, för att sedan brista ut i ett överraskande vigt tangonummer. Lasse Kronér presterar den mest plastiska gestaltningen i rollen som Onkel Fester.
Förälskelsen i månen, ukulelen och scenen ser ut att vara en och samma. Unga Karolina Engelbrektsson är in sin tur ett eget sceniskt ljus som dottern Wednesday och kan gärna korsläsas mot ärkemormor, som hos Sofie Lindberg blir en pilsk matriark.
Mot kulisser som föreställer både kyrkogård och spöklik patriciervilla, och framför en fond av ett New York som glimmar av nattens lampor i fjärran, utspelas en kärlekshistoria som drabbar scenens olika generationer. Blå rök stiger upp ur marken och de döda kliver fram som gråskimrande skuggor. Låt oss ha överseende med teknikstrulet och den stumhet som drabbar akustiken. Familjen Addams smakar som en påse lakrits: sött, salt och med ett bett av ammoniak.

Familjen Addams

Manus: Marshall Brickman och Rick Elice
Musik: Andrew Lippa
Översättning: Johan Celander
Regi: Anders Aldgård 
Sångtexter: Johan Celander och Anders Altgård
Koreografi: Denise Holland Bethke
Scenografi: Roland Söderberg
Ljusdesign: Palle Palmé
Kostym: Ulrika Wassén
Mask och peruk: Tiina Bengtsson
Musikaliskt ansvarig: Thomas Darelid
Medverkande: Claes Malmberg, Petra Nielsen, Lasse Kronér, Anki Albertsson, Stefan Ljungqvist, Sofie Lindberg, Mikael Riesebeck m. fl.
Gå till toppen