Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Magnus Jiborn: ”Hälften av de nyutnämnda styrelseledamöterna 2014 var kvinnor.”

Hotet har hörts förr. Nu är det Miljöpartiet som skramlar med kvoteringsvapnet, för att understryka att det är ”Sveriges första feministiska regering” som ska leda landet under den kommande mandatperioden.
Om det inte sitter kvinnor på minst 40 procent av stolarna i styrelserummen senast 2016 väntar lagstiftning.
”Vi kommer att ha ett lagförslag förberett”, lovade MP:s språkrör Gustav Fridolin när överenskommelsen med Socialdemokraterna presenterades häromdagen.
Ska det gå från hot till verklighet räcker det förstås inte att S och MP är överens. Den nya politiska verkligheten är att det behövs stöd också från andra sidan blockgränsen. Men entusiasmen i det lägret tycks vara begränsad.
Centerledaren Annie Lööf avfärdade förslaget som ”statliga pekpinnar”, samtidigt som den avgående jämställdhetsministern Maria Arnholm (FP) fann det ”oroväckande” att den tillträdande regeringens första näringspolitiska signal och beslut handlar om att man ska lägga sig i hur företagen styrs.
Det är dock inte mycket mer än ett halvår sedan finansminister Anders Borg (M) var ute med både pekpinnar och kvoteringshot i samma ärende.
”Det är uppenbart att det här löses i en väldigt, väldigt långsam takt”, sade Borg då och hötte med lagboken åt det senfärdiga och motsträviga näringslivet. Samma argument framförs nu:
”Det är oacceptabelt att det tar så lång tid att få in kvinnor i styrelser”, framhöll MP:s ekonomiskpolitiska talesperson Per Bolund till stöd för det nya kvoteringsförslaget.
Vad som är oacceptabelt långsamt är förstås en subjektiv bedömning. Men statistiken stödjer knappast tesen att ingenting händer. På tolv år har, enligt Andra AP-fondens årliga Kvinnoindex, andelen kvinnor i börsbolagens styrelser fyrdubblats.
År 2002 var drygt 6 procent av styrelseledamöterna kvinnor. Idag är andelen nästan 25 procent. Det innebär att det finns drygt 300 fler kompetenta yrkeskvinnor i näringslivets toppskikt idag än för tolv år sedan. Bara under det senaste året har minst ett 40-tal nya kvinnor tagit plats kring styrelseborden – en ökning på 2,6 procentenheter.
Också på chefspositioner och i bolagsledningar ökar andelen kvinnor stadigt.
25 procent är förstås fortfarande en bra bit från varannan damernas. Men om målet är lika möjligheter för alla så är det inte könsfördelningen i hela populationen styrelseledamöter som är relevant, utan fördelningen bland de nyrekryterade ledamöterna, och bland dem som avgår.
Någon sådan statistik har jag inte lyckats hitta. Om man däremot gör antagandet att 10 procent av alla ledamöter byts ut varje år, och att de som slutar återspeglar den rådande könsfördelningen, så innebär det att ungefär hälften av de nyutnämnda styrelseledamöterna 2014 var kvinnor.
Det lär bli svårt för politikerna att tvinga fram en mycket jämnare fördelning än så.
Gå till toppen