Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Solen lyser inte på Maj

Merete Mazzarella ser hur Kristina Sandbergs huvudperson Maj blir än mer levande i trilogins andra del.

Liv till varje pris.

Author: Kristina Sandberg. Publisher: Norstedts.. PublishYear: 2014.
Ohjälplighet är det ord som kommer för mig när jag läser tredje delen av Kristina Sandbergs stora romanbygge om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. Det är ett ord som dagens unga kvinnor knappt kan stava till för det handlar om avsaknaden av valfrihet, om att ta livet som det kommer, om självbehärskning och anpassning som den enda möjliga heroismen. Femtiotal övergår i sextiotal, Majs make Tomas kan fortfarande inte låta bli spriten och är dessutom otrogen, i en tid då småskalig produktion inte längre är kostnadseffektiv går hans företag dåligt och familjens sociala och ekonomiska status är hotad. Majs barn går sina egna vägar efterhand som de blir stora och så småningom vuxna - framförallt den läsbegåvade dottern Anita som Maj aldrig riktigt helhjärtat förmått älska och som får kämpa med sin egen kvinnoroll. Men fortfarande är det Majs perspektiv som gäller, Majs inre och yttre verklighet som följs på allra närmaste håll.
Fortfarande lider Maj av svagt självförtroende och drabbas lätt av skamkänslor, tröttheten, oron och de psykosomatiska symtomen är ibland nära att knäcka henne men hon har också kvar sina drömmar. Framförallt släpper hon inte taget, hon fortsätter att spela den roll som stakats ut för henne. Hon ställer till med middagar och kafferep, överhuvudtaget är hon ständigt igång med matlagning och bakning, för att inte tala om tvätt och städning, ständigt städar hon, och när hon får ta igen sig virkar hon.
Kristina Sandberg skildrar det traditionella kvinnoarbetet detaljerat, initierat, ja, faktiskt också kärleksfullt. Femtiotalet är ju inne just nu och det är som skulle Sandberg gå i dialog med den finlandssvenska folklivsforskaren Lena Marander-Eklund som i boken "Att vara hemma och fru. En studie av kvinnligt liv i 1950-talets Finland" visar hur hemmafrurollen professionaliserades och normerades. Städning förväntades uppta tio procent av husmoderns tid. Marander-Eklund citerar ur en artikelserie i Femina där en hemmafru biktar sig: ”När min man inte sagt ett ord på två dagar är det dags för mig att sätta igång med min ryck-städning. Ibland går det som en bölja genom mig av skräck för att jag saknar äkta husmorsambitioner.”
Nog så realistiskt nöjer sig Sandberg med att låta den nya tidens feministiska budskap skymta i periferin: sextiotalet blev ingalunda genast Sextiotal - allra minst i Örnsköldsvik.
I den här romandelen blir Maj ännu mer levande och berörande än förut och det inte bara genom sin sega styrka utan också genom sina svagheter: småaktigheten, missunnsamheten, fåfängan. Fast är fåfängan verkligen en svaghet? Är den inte en del av Majs oförverkligade livsdröm? Sist men inte minst blir man påmind om att också Tomas har oförverkligade drömmar. Han är inte ett monster, han är i själ och hjärta en vek humanist, liksom Maj är han ett offer för könsrollerna, liksom hon lever han i ohjälpligheten.
Gå till toppen